kalla fötter..

Min kollega har under två dagar haft utläggningar om vilken enorm och farlig risk jag tar.
Att lämna ett fast heltidsjobb som jag trivs på i Sverige för att åka ner till ett U-land och bosätta mig med en kille som jag bara känt i 3 månader..

Hjälp, jag blir lite nervös..
Hon menar att man ska alltid tänka på vad som kan hända..
"tänk om.. tänk om.. tänk om.."

Allt från att bli såld som slav, till att bli påtvingad slöja och därefter inlåst utan tillgång till sitt pass.

Fine, man ska inte vara för naiv men sånt där händer ju inte mig......?

Jag finns här som din trygga mamma alt storasyrra... Jag rycker ut om något händer och har kopia på alla dina handlingar!



MEN varför tänka negativt och att något skulle hända?! Du gör en galen men modig grej, testar så du vet. Fungerar det inte vet du det.

IF (not when) something should happen, then you will just return to Sweden or you will find your own place in Turkey (Istanbul) Always remeber that you have friends in Istanbul as well:) Tag en chance -vind en bamse;))

öpüyorum seni, canim!

Horru, att bli slav ar val ett arbete i sig?

Att saga annat vore att spotta pa alla negrer som slavade pa 1800-talet dar borta in the land of oppurtunities.



U go girlfriend! som dom sager.

(men hoppas att det inte ar en bergsturk med guldtander du fatt tag pa? eller tja varfor inte, guld i tanderna guld i planboken som jag brukar saga).