Eija kom hem till mig i eftermiddags och höll mig sällskap medan jag duschade och gjorde mig iordning på en kaffe, därefter skjutsade hon mig till tågstationen där jag missade mitt tåg med cirka 1 minut.
Jag tvingade då med mig Eija till Waynes på en chailatte så jag slapp stå och vänta i 30 minuter, för att fortsätta så kan ni ju gissa om sen tåget var försenat ytterliggare med en kvart? Jo.

Jag kom sent till min turkiska klass men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade meddelat henne samt att vi bara skulle ha det där nivå-provet idag.
Lite kul, det första ansiktet jag ser i min nya klass var ett ansikte jag kände igen!
Vi gick i samma klass i någon vecka på Dilmer i Istanbul! :)

Hur som, provet gick rätt bra och jag bad om att få med mig en kopia hem så jag kunde kolla upp ord jag inte kunde.
Lite skumt, för det var mest glosor och nästan ingen grammatik alls, och grammatiken i turkiskan är ju min starka sida.. (Om man ska jämföra med ord och verb..)
MEN jag vet att jag garanterat kommer få stanna kvar i den klassen, eventuellt hoppa upp en men vi får se.

Efter det mötte jag upp James på gymmet och hör och häpna;
7 kilometer på 45 minuter!
Jag vet inte vad ni är för elitidrottare men JAG är iallafall supernöjd!
Tidigare har jag ju inte satsat så jättehårt på kondition och motion eftersom jag är rökare, utan nöjt mig med en uppvärmning på sisådär 15-20 minuter.
Men sen jag var i Alanya nu senast och förvånades över hur långt och länge jag orkade springa har jag tänkt om.
Idag var det första gången jag antecknade mina resultat och nu ska antalet kilometer öka mer och mer för varje gång jag tränar..
Mitt mål är att jag ska fixa 1 mil på 45 minuter, låt oss säga om 2 månader?