Jag och min vän har suttit ett bra tag hemma och haft djupa disskusioner om att leva med någon närstående som blir alkoholist..
Det är första gången jag verkligen sitter ner och pratar med någon som är i min situation och förstår exakt hur jag tänker och vilka olika faser det finns.

Jag har folk omkring mig som vet på ett ungefär hur det känns, men ändå inte på pricken vart i samma situation.
Att ha känt en person hela livet och vet hur personen fungerar, att ha sett denna person som ens stora trygghet och bästa vän.
Att ha sett upp till den här personen, och alltid velat bli som denna... Snudd på avgudat.
Och allt detta får ett absurt slut då personen i fråga möter fel partner och förändras drastiskt.
Från att vara enormt självständig, framgångsrik, snygg, vältränad, välmående och ha många vänner samt ett innehållsrikt liv till att förvandlas till ett vrak som varken bryr sig om välmående, utseende eller vänner/familj..

Personen jag pratar om hade en gång i tiden många vänner, hon åkte ständigt på diverse träffar och resor för att umgås med sina vänner som verkligen uppskattade att hon följde med.
Och hon var alltid på lika gott humör efter dessa träffar eftersom att dom hade haft det så trevligt.

Träningen var även den en stor del i hennes liv, och hon vart en huvudperson under träningarna och vissa uppvisningar.
Att hon dessutom skulle vara en person som lät sig styras och bestämmas över om än mindre nedtryckt existerade inte!
Hon var självständig och skulle aldrig låta någon trampa på hennes självrespekt eller självkänsla, hon var en stark kvinna!
Jobbet gick bra och hon behövde aldrig någonsin bevisa sin kunskap eller kompetens..

Saker och ting var ständigt på gång i hennes liv, allt ifrån julmarknader, inredning, frisör, middagar, träning, hälsosamma resor och företagsfester.

Hon var min bästa vän som jag kunde prata med allt om, hon förstod mig i allt och hade alltid smarta synpunkter och kunde från gång till gång få mig att ändra syn på saker och ting.
Jag respekterade henne enormt och hennes syn på det som jag pratade om värdesätte jag enormt.
Det hon sa och tyckte var sanning för mig.
Jag visste att hon älskade mig villkorslöst och brydde sig om mig till 110%.
Hon skulle gå genom eld och vatten för min skull, och skulle aldrig någonsin sluta kriga för att få rätt.
- för att hon hade alltid rätt!
När hon gick in för något, så fullförde hon det! Hon var så stark och beslutsam!
Hon var mitt mirakel, min gud och min sanning.

Vad av allt detta finns kvar idag?
Respekt?
Trygghet?
Säkerhet?

Förut när du vart arg på mig så vart jag rädd, för jag vill inte att du skulle vara arg på mig.
Jag visste att jag hade gjort något fel om du vart arg, och jag ville inte göra dig besviken eller arg..
Idag kan du inte bli arg på mig, för det är jag som är den högre personen.
Skulle du bli arg på mig så skulle jag bara skratta åt dig. På ett nedlåtande sätt..
Det finns ingen respekt kvar längre..

Älskar hon mig idag över allt annat? Eller finns det någon som hon hellre föredrar?
Ja det finns det..
Personen som förändrade henne.
Skulle jag be henne välja mellan honom och mig så vet jag tyvärr vad valet blir.
Det har inte hänt en gång att jag har bett henne ge upp detta liv och komma tillbaka till verkligheten och till oss..
Resultatet blir en utebliven kontakt i någon månad och därefter fortsätter allt som vanligt..
Och vanligt idag är inte som det brukade vara.
Dagens verklighet är ett liv i misär..

Helg ut och helg in hemma tillsammans med sin andra hälft, och alkoholen..
Sittande under fläkten i timmar..
Däckade på soffan..
Däckade i sängen eller på golvet..
Sittande på verandan och prata om saker som dom inte minns dagen efter..
Spendera timmar och tusenlappar på en restaurang där dom slutligen blir utkastade ifrån..
Köra fulla, destination skogen eller systembolaget..
Låter det som ett värdigt liv?

Ibland lyxar ni till det och åker på en lyxig resa och spenderar massor av pengar..
Minns ni något, eller raderar alkoholen alla minnen?
Vandrar ni runt på hotellets omgivningar rakryggade och med stolthet?
Eller vinglar ni runt och river ett och annat föremål i eran väg?
Vad tror ni hotelpersonalen tänker om er?
"Wow, dom två som spenderar sjuka pengar på mängder av dyr champagne!"' eller "Fy vilka tragiska ensamma människor, dom måste vara riktigt trasiga själar utan familj.."

Det finns ingen som ser upp till er oavsett hur mycket pengar ni spenderar, ert vidriga och pinsamma beteende gör att folk ser ner på er och tycker synd om er!

Hur kunde det sluta så här?
Det är som dag och natt, som att du har drabbats av schizofreni?
Du är en helt en person jämfört mot den du var..
Det finns inget av dig kvar idag, inget..

För mig är du död. Du har blivit ersatt av en annan person..
En person som jag har väldigt svårt för, och som jag anstänger mig för att acceptera.
Du är inte samma person, och den personen som du brukade vara existerar inte längre..
Det tog väldigt många år för mig att inse att du verkligen hade förändrats på riktigt, och att detta inte bara var en dålig dröm eller period..
År av svek, sorg, maktlöshet, frustration, ilska, hat, förtvivlan..

Det går exakt att beskriva som bearbetningen av när någon väldigt närstående går bort, den enda skillnaden är att du inte har något hopp när någon dör..
Men jag har alltid levt med hoppet om att få dig tillbaka.

Hoppet om att du en dag ska vakna upp och inse vad för surrealistiskt liv du lever och hur ovärdigt det är..
Hoppet om att du en morgon ska vakna med viljan om att få tillbaka din familj som du en gång hade..
Hoppet om att du ska finna styrkan, kraften och viljan att slita dig loss..
För vi står här, med sänkta huvuden och väntar, hoppas och ber på att du ska återvända till oss..
Vi väntar på dig med öppna armar, varför kan du inte se det?
Vi har gjort det i så många år, men du måste förstå att en dag så dör vårat hopp såsom våran villkorslösa kärlek till dig..
Kärleken övervinner tyvärr inte allt, du måste förstå det..
Du sårar oss så omänskligt mycket, men du kan inte se det..

Min vän berättade att det jag går igenom just nu, har hon också vart igenom..
Det finns en tid då man kämpar med hoppet och då man vägrar inse att man har förlorat personen..
Man varken kan eller vill släppa taget..
Men sen kommer tiden då man verkligen inser att det är ett dött lopp.

Jag är någonstans där i mellan..
För mig är du död, och ersatt av en annan person.
Men ingen främling, för jag vet vem du är innerst inne.. Men det är långt, långt inne och den personen försvinner mer och mer för varje dag, månad och år som det går..
Jag har flera gånger trott att jag har kommit över det här och att jag har dig på distans och inte blir sårad eller berörd längre när du ringer på fyllan.. Eller när vi ses då du är på fyllan..
Men det är bara en fasad.
Jag blir fortfarande lika ledsen och förkrossad för jag vill inte tro att det är sant..
Jag låtsas som att jag är van, som att det är min vardag och att det inte berör mig.
Men sorgen och saknaden är en kramp i mitt hjärta som vägrar släppa taget..
Jag slits isär inuti och vill bara lägga mig ner och skrika, gråta och sparka på allt som kommer i min väg..
Då ska just DU finnas där och ta mig i din famn och trösta mig och vagga mig lugn, men vart är du...?
.. Du står ovanför och sparkar på mig.

Det går inte en dag utan att jag ber till Gud om att du ska komma tillbaka till mig.
Jag saknar dig så det svider i min själ..

Idag var ju som sagt i Nişantaşi på en välbehövlig manikyr.
Därefter knatade jag runt för mig själv i affärer..
Köpte lite basplagg på Miss Selfridge och Topshop och dessutom ett par stövlar..
Min skosamlig står ju hemma och dammar så man måste ju fylla på med lite nytt i och med att jag blir kvar här 2 månader mer än planerat.. :)

Ne mutlu türküm diyene!

Denna fras inleder dom skoldagen med här i skolorna, och det betyder något i stil med "Jag är stolt över att vara turk".
Vilket jag också är ;)

Idag är det hursomhelst nationaldagen!
Har fått varningar av folk att det kommer vara crazy ute på gatorna, som vanligt när det är någon stor dag här i Turkiet.
Jag ska iväg till Osmanbey och kika lite i affärer och sedan vid 17 så ska jag vara i Nişantaşı för att äntligen fylla på mina naglar som vid det här laget ser ut som häx-klor!
Förvisso bra i och med att Halloween stundar, men det är inget som jag är så överdrivet intresserad av..

Nedan har vi den turkiska nationalsången för er som är nyfikna;

Yemeksepeti mannen kom precis och levererade burger king till mig och Malin..
Samtidigt som vi sitter och äter sitter Malin och klickar runt på www.onodiginformation.se och får upp följande..
Det tog liiiite längre att svälja tuggan i den sekunden om man säger så..

"En människas årliga intag av snabbmat innehåller i genomsnitt 12 könshår."

UPDATE; 30 minuter senare när maten tack och lov är uppäten;
"Världens längsta pubishår var 1.4 meter.. Eeeh.."

Hösten är här!
Tror jag..?
Ibland tror man att hösten och kylan (16 grader) har kommit för att stanna, men sedan så blir man överaskad med sol och 23 grader.
Men nu är det snart November så det kan inte vara möjligt att värmen kommer tillbaka.
Ikväll när jag och Malin skulle ut för att sätta oss och plugga så kunde vi inte ens sitta på en uteservering, då är det illa..
Två överdådiga bakelser och en varsin kaffe-drink senare insåg vi att vi pluggar nog bättre vid vårt köksbord där vi har lite mer yta för våra böcker..

Så här sitter vi.. Mjukisar, tända ljus och rykande té. Det enda som fattas är skolböckerna.. Snaaart ;)
Är lediga imorgon, så vi har ju heeela dagen på oss, hehe.

Sitter och kikar lite shopping samt poppar favoritmusiken som för tillfället består av Rihanna - Te amo, Jay-Z - History samt N.O.R.E - Cocaine Cowboys.
Och jag vet, inte min normala musiksmak.. Men omväxling förnöjer :)

Jag och Malin ska ut och sätta oss på Starbucks för att plugga lite tänkte jag, men medan hon duschar så passar jag på att uppdatera lite..
Har inte hänt så mycket dom senaste dagarna, har väl typ bara hängt med O varje ledig sekund.
Vi var på film-premiär igår.
En ny storfilm i Turkiet vid namn Kolpacino, så det var fullt hus med hundratals journalister eller vad det är man kallar dom som springer omkring med stora filmkameror med glödheta strålkastar lampor på..?

Hur stilig är inte min karl?

Åkte ju som tidigare sagt över till Asien för att möta upp Oscar.
Jag missade båten exakt, så jag satte mig ner vid hamnen i Beşiktaş med en färskpressad apelsinjuice och bara njöt av tillvaron..
Ni vet, den här känslan man kan få när precis våren kommit och man känner dom första solstrålarna värma ansiktet och kanske ser det första lilla gröna efter en lång, mörk och kall vinter?
Den känslan hade jag..
Istanbul får mig att bli så harmonisk, lycklig och förälskad i livet.

Anyway, mötte upp honom och åkte till Bağad caddesi för att mätta våra utsvultna magar och därefter mötte vi upp Onur.
Det var förövrigt Oscar som agerade kontaktförmedling då jag och Onur lärde känna varandra..
Det får vi tacka för helt enkelt, hehe.

Onurs bror Gökhan ska förlova sig snart med sin fina Ahhu, så det var familje-sammankomst, trevligt trevligt :)
Alla satt på en restaurang så vi anslöt oss till sällskapet och där spenderades hela eftermiddagen och kvällen.
Dom är så himla goa, jag tycker verkligen om dom och jag känner mig verkligen välkommen då vi är med dom.

Planen var ju dessutom utgång senare på kvällen så jag lyckades övertala Gökhan att han och Ahhu skulle följa med, så vi åkte framåt småtimmarna till Blackk i Ortaköy för att möta upp Malin, Tommy och Guray och festa loss.
Och det var en väldigt trevlig kväll in my opinion!

Dagen efter var dock inte lika angenäm.. Jag mådde så dåligt att jag inte visste vart jagf skulle ta vägen.
Förstå att jag kunde inte ens stå upp och duscha?
Kan inte minnas senaste gången jag hade en sån grov bakfylla..

Det var även MATCH-dag!
Fenerbahçe skulle spöa Galatasaray! Årets viktigaste match, och jesus kristus vilket satans drag!!
Jag har aldrig vart med om något liknande. Aldrig.
Alla vet nog att turkarna är galna i fotboll, men detta var fan sjukt haha..
Onur som är ett Galatasaray fan var tvungen att stå med mig i Feners hejjarklack!!!
Hahaha, ni kan inte förstå hur galet det var!
Mitt bland dom mest extremaste hulliganerna stod vi!
På den första platsen där vi stod så utbröt ett enormt slagsmål och folk flög vänster och höger, så vi bytte rätt fort platser till ett ställe där lite mer fredliga hulliganer höll hus..
Det var hur som helst en grym upplevelse, och vi spöade mycket riktigt Galatasaray sa det bara skrek om det!
3 - 1!!

(Jag ar hemma hos Onur i skrivande stund, internet dog igar da jag skulle publicera inlagget sa jag gör det nu, 22 timmar senare. Det finns ett antal bilder fran matchen som jag aven ska ladda upp da jag kommer hem ocksa..)

Hej alla glada!

Nu blir det helg-blogg maraton igen, eftersom jag inte har haft datorn tillgänglig och därmed vart unable till att uppdatera min beroende-framkallade blogg.

Jag sitter just i detta ögonblick och lyssnar på Ajda Pekkan - Söz, som får mig att tänka jättefina tankar om Istanbul samt kollar på två bilder som jag tog när jag satt på båten över till Asien i lördags.

Jag minns att jag verkligen njöt i den sekunden då jag tog dom två bilderna, och insåg att jag aldrig någonsin kommer vilja bo någon annanstans än i Istanbul.
Förstår ni att det är snart November och man kan fortfarande vissa dagar gå i t-shirt?

Jag blir nästan hög på tanken av att bosätta mig här.
Jag älskar verkligen denna stad.
Min tidigare besatthet av Alanya går inte att jämföras med denna känsla..

I am home.

Vaknade kors i taket upp med en utebliven bakfylla - tacka gud för resorb! :)
Nästan på en gång så kom städerskan, och det kändes på något sätt så fel att ligga i sängen och dega medans hon skurade så jag hoppade upp, drog på mig min fina, kära, fluffiga rosa morgon rock samt Fenerbahce tofflorna och insisterade på att hjälpa till!
Så morgonen har spenderars med att städa, diska, tvätta och vika kläder!

Igår var det mycket trevligt, mötte upp dansken Tommy som jag lärde känna i Alanya 2006 och gick till 360 på Istiklal och drack coctails för att sedan bege oss vidare till Nuteras för att fortsätta med samma sysselsättning.
Sedan slog det mig att jag fortfarande inte har träffat Kemal aka Dj Queto ännu så det styrdes självfallet upp i och med att även Tommy känner honom!
Kvällen rundades av i Queto's studio i Nisantasi på ett glas vin och ett privat gig - nice! :)

Förövrigt så vart jag uppraggad av en slemmig polis när jag var på väg att möta upp Tommy.
Turkiska poliser alltså..
Han stannade mig på gatan och vill kontrollera mitt pass och hur länge jag vart här osv, vilket är normalt.
Något som inte är normalt är när han börjar fråga om jag har pojkvän, om jag är kär, mellan vilka tider jag går i skolan samt vad jag gör efter skolan.... Vad fan, kom igen?

Jaja, nu är det dusch och det ska bli spännande att se hur det går att tvätta det här håret samt att styla det.. Har ingen frukost i magen så jag hoppas jag inte får ett psykbryt och sliter av skiten.
Klockan 15 anländer Oscar som jag också lärde känna i Alanya 2006, till Asien så det blir en sen brunch samt massa skvaller och mys.

Ikväll är det fest!

För sitt eget bästa så ska man aldrig blogga då man kommer hem klockan 3 - turkisk tid, en fredagskväll.
Därför säger jag god natt nu. Med ett leende :)

Och så har vi dessutom Michael Jackson - Earth song på absolut högsta volym medans vi borstar tänderna.
(nej, grannarna klagar inte för dom brukar ha väldigt högljudda vardags-fester..)

God natt, jag hoppas alla har haft en trevlig kväll!

Äääntligen fredag!!
Jo, jag kan erkänna att motivationen har börjat svikta något gällande skolan.
Men det har absolut inget att göra med turkiskan eller min vilja och passion för att lära mig språket, utan detta måste jag tyvärr skylla på vår lärare..

Han gäspar ungefär lika ofta som en normal människa tar ett andetag, hans ögon ser dödare ut än två påsar skit och hans oengagerade och mekaniska 'evet' som betyder 'ja', då vi har högläsning på läxorna är sömnframkallande..
Det märks så tydligt att han enbart jobbar som lärare.
Till skillnad från våran saknade Meltem som vi hade den första månaden, som verkligen brann för sitt jobb!

Dessutom som jag nämnt förut så pratar han ingen engelska, så all undervisning sker på turkiska..
Och förstå då om det är något som man inte förstår, vilket är typ hälften - då höjer han markant rösten och börjar hetsigt förklara med ännu mer och snabbare turkiska så man känner sig ännu mer vilsen men tvingar ändå fram ett ' tamam, anladım' (ok, jag förstod), för att man snabbt inser att man absolut inte kommer bli klokare på hans försök att förklara..

Detta gör att även våran motivation och vilja svalnar av..
Hur som helst så är det provet med stort P nästa vecka, och därefter startar kurs 3 där vi INŞALLAH får en ny lärare. Meltem vore dröm att få tillbaka!

Idag är det som alla vet fredag, och vad vankas på fredagar enligt traditionen?
Fredags lunch med viiiin! :)
Idag slog vi oss ner på The House Café och åt pizza och hade livliga disskussioner om allt från kärlek till politik (läs; Sverige demoktraterna), intressanta ämnen..

Efter SEX timmar hos frisören och ett x antal sitt-sår senare så spenderade jag några timmar med Malin, Ali och en jag inte minns namnet på, på några glas vin. Det var min dag!

Jaha då kanske man ska ta sig i kragen och blogga lite då..
Befinner mig redan idag hos frisören!
Trodde inte jag skulle få komma förrän imorgon, men beställningen hade anländit idag så jag fick komma på drop-in tid.
Skönt, slipper man sitta i taxin och vara lika förbannad och hysteriskt som taxi-chauffören, vilket dom alltid är då det är tung trafik. Det vill säga 90% av tiden här.

Jag har väl suttit här i en sisådär 3 timmar, och blir nog kvar i 2 till..
Jag tackar mig själv för att jag tog med mig laptopen, jag vet inte hur jag skulle ha stått ut med att sitta här och stirra utan den.
Dom har ju som sagt servitörer som springer runt här och ser till så att man har allt i drickväg som man önskar, dock erbjuds ingen mat.. Och jag börjar bli hungrig!

Försökte övertala Malin att komma hit och hålla mig sällskap, och hade då som baktanke att hon kunde ta med sig mat men hon ansåg att Ömers eventuella besök lite senare var intressantare.. :(

Jahapp, blir nog ingen manikyr idag, ser inte ut som om jag hinner det.
Skulle ju ha vart där klockan 14:00, men sköt på det till 17:00.
Och det är exakt vad klockan är nu i Turkiet..

Alltså snart blir det ta mig fan att ringa BRIS, eller anlita en torped.
Vem där ute kan hjälpa till att tysta fanskapet?

JEG SKE SETA MEG PÅ DEG DIN DUMMA HEEEEEST! (dansk dialekt)

http://mikithemonster.blogg.se/

Life is great! :)
Vad fort det kan vända, tycker ni inte det?
Och beroende på så simpla saker och händelser också..

Nyss hemkommen från en supermysig dag i Asien.
Imorgon är det skola och det väckarklockan drar igång om 5.45h i skrivande stund, men har man ett bloggberoende så har man.
Jag och O vaknade dessutom upp klockan två idag, så det är väl rätt förståligt om jag inte är sådär jättetrött heller..

Igår var jag iväg till frisören som sagt och tog bort det svarta håret för att gå ner en skala till mörk-röd-brunt samt en toppning, och på fredag ska jag tillbaka igen..
Ni får uppdateringar när jag är färdig, blir roligare så. :)
Vilket ställe föresten!
Alla frisörstolar hade en platt-tv bredvid spegeln så man inte skulle bli uttråkad medan frisörerna pysslade med ens hår..
Dom var minst två frisörer per kund och dessutom hade dom servitörer som sprang omkring och serverade tilltugg och förfriskningar till kunderna.. Det kallar jag klass på en frisörsalong!

Efter det så bar det av till Cihangir för att möta upp tjejerna på White Mill café där Internations hade sin månads-tillställning.
Det vart middag, vin och mingel och därefter kom O och hämtade upp mig för att bege oss till Longtable och drinka lite - mucho trevligt!

Idag har vi inte gjort mycket, brunch på någon restaurang på Bağad caddesi och sedan åkte vi till ett stort shoppingcenter, och helt från ingenstans så tvingade han in mig i en Guess affär där jag var tillsagd att peka på den finaste väskan, 5 minuter senare stod jag med den i en påse. TACK som tusan! :)
Hem och kikade på film och sedan åkte vi och drack té med någon snubbe.

Som sagt, en slappisdag!
Hur har eran dag vart?
Malins dag har inte vart så intressant, men vad förväntar man sig när inte jag är i närheten och kan liva upp stämningen?

Imorgon kommer föresten dansken! Tommy spenderar helgen i Istanbul och det ska bli superkul att träffas igen.
Jag lärde känna denna man i Alanya 2006 då jag bodde och arbetade där..
Sen dess så har jag vart i Köpenhamn och hälsat på samt en reunion ägde rum i början på Augusti i Göteborg där vi båda närvarade.

Haha!
Min kära Malin har äntligen också börjat blogga, så nu kan vi finally sitta tillsammans i ett gäng och blippa på våra laptops och uppdatera omvärlden om tillvaron och dess intryck.

Malins blogg finner ni här; Mikithemonster

Trevlig läsning! ;)

Min dag blir bara bättre och bättre!
Ligger vrålhungrig på soffan och fantiserar om mat och försöker finna motivation och ork till att ta på sig tofflorna och gå till 'köket' 30 meter utanför vårt hus för att köpa middag..
När jag och Malin äntligen tar oss i kragen för att gå ut så möts vi av ett väldigt mörkt och stängt kök... :( :(
Och väldigt kurrande magar..

Burger king är beställt från Yemeksepeti och jag kommer på fullaste allvar bränna ner stället om jag behöver gå samma öde till mötes som jag gjorde i lördags då leveransen aldrig dök upp! Avskum!!

Fan!

(update; en väldigt glad turk anlände 25 minuter efter beställningen med vår mat. tack.)

Ja alltså något som får mig att skina upp och skratta lite mitt under skitdagen är Alex Schulmans blogg samt tjuvlyssnat.se.. :) Haha!

Frisören är uppskjuten till imorgon, Melis fastnade på kontoret.
Det blir strax middag därefter massor av plugg. Ointressant dag.
Imorgon däremot, då är det min dag! Jag ska vakna upp med strålande humör!

Idag har det inte riktigt vart min dag, det har känts som om jag har befunnit mig i en bubbla och inte riktigt vart delaktig i den övriga världen..
Det gick inte bra i skolan och jag kände mig allmänt hängig och nerstämd..

Två timmar på Sats i Stockholm hade säkert gjort susen..
Jag power-walkade hem och det fick mig att må lite bättre, det var varmt och jag vart helt svettig!
Har förövrigt och på tal om det hittat en riktigt bra park vart man kan springa!
Den ligger några spårvagnsstationer bort, i Gülhane men det känns okej!

Kom hur som helst hem efter skolan till en bombnedslag..
Malin har sin kusin och hennes pojkvän på besök i en vecka och vem som helst kan väl föreställa sig hur lägenheten ser ut om man bor fyra personer i den..
Lättare sagt än gjort att hålla det städat, jag vet med mig själv att jag också kan ha mina lata stunder.
Städade iordning lägenheten så gott jag kunde, städerskan får ta golven osv på fredag då hon kommer..

Om 2 timmar ska jag möta Melis för att gå till frisören, spännande!
Just nu gör jag inte så mycket, sitter med fötterna i ett varmt fotbad för att snart påbörja min fotvård..
Man ska ta hand om sig själv då man har svackor i måendet, så vad passar inte bättre än med pedikyr och frisör?
Jag har dessutom bokat in manikyr på Torsdag.
En höst-uppfräshning kan vi ses det som! :)

Det var brunch tillsammans med födelsedagsbarnet på kartan idag innan Char-dan skulle återvända hem till London, så klockan 11:50 mötte en väldigt sliten och hungrig Miki upp dom utanför Marmara hotel..
Åkte gemensamt till Bebek och åt en delikat brunch på Mangerie.
Om jag någonsin har önskat att aldrig bli mätt så var det verkligen idag, allt som dukades fram var himmelskt gott verkligen!
En guidad tur av Yunus efter att vi var mätta och belåtna, och tack vare denna härliga kille har jag sett så mycket av Istanbul som jag förmodligen aldrig skulle ha sett! Tack, tack, tack! :)

Efter att ett avsked av Charlotte och Daniel hade tagits så begav jag mig hem och bokstavligen dog på soffan..
Middag med Louise planerades ganska fort in så 1,5 timme senare var jag på språng igen och kinesiskt var planen!
Är ni förvånade? ;)
En god middag och därefter enormt goda bakverk på ett café specialiserat på sötsaker.
Massor av prat och kvällen rundades av med en liten shoppingrunda på Istiklal.. Hihi.

Nu är klockan över midnatt turkisk tid och jag är förvånad att mina ögon fortfarande är öppna.
Lite semester skulle vara behövligt efter denna helg, jag har verkligen vart i farten non-stop.
Stort tack till Charlotte och Daniel som verkligen har förgyllt min vardag med sitt besök här!
Ni är underbara verkligen! Kärlek!

Lördagen startade med 1 timmes snoozande på väckarklockan..
Det var sightseeing och shopping i Asien inplanerat under dagen tillsammans med käraste Malin.

Turkisk frukost och därefter promenerade vi utefter havet tills vi kom till Bağad Caddesi’s start där vi svängde upp för att gå i affärer.
På denna gata finner man allt.
Burberry, Gucci, Dolce & Gabbana, Louis Vuitton butiker samt Mango, Beshka Topshop och Zara butiker om vartannat.
Det finns allt för alla smaker och plånböcker.
Lite shopping och lunch och runt fem tiden hoppade vi in i en taxi för att återvända till Europa.
Vi hade en bordsreservation på restaurang 360 på Istiklal klockan åtta så vi kände att det kunde vara välbehövligt med en disco-nap innan födelsedagsfesten på kvällen.
Okej, klockan är alltså fem och det tar cirka 20 minuter att åka till Taksim från Bağad Cadde om trafiken är normal..
Vilket den absolut inte är mellan 7-9 på morgonen samt 17-20 på kvällen.
Jag tänkte att det kanske skulle ta oss 1 timme..
TJENA, klockan åtta då vi hade bordsreservationen var vi framme vid Marmara Hotel!
TRE timmar spenderade vi i en taxi, och dessutom kissnödiga så det stod härliga till!! Fy, vilken pina det var!

Powernap var bara att glömma, jag rusade hem för att göra mig iordning samt beställde mat i form av hemkörning som aldrig dök upp!
Jag drog en eftersläntrare på restaurangen så det vart middag för mig medan C & D sippade på efter-maten drinkar.

Stället som Yunus hade abonnerat var ett gammalt museum som var omgjort till någon slags restaurang/bar.
Vilken fest! Temat var Pimp and Hoes, och hans gäster hade verkligen kört på fullt ut och det var så kul att se alla galna outfits!
Det hade satsats rejält på festen, och vi hade det riktigt trevligt!

Jisses, jag vet inte vart jag ska börja, hur mycket jag ska utelämna eller vilka bilder som ska laddas upp.
Vilken helg!

Jag får sammanfatta mig i och med att jag inte har uppdaterat på hela helgen, annars kommer inlägget ta er 1 timme att läsa..
Förvisso tycker jag om att skriva, och detaljer är bland det bästa jag vet men jag tänker på er.. ;)

Fredagen i skolan gick enormt segt, säkerligen för att jag längtade enormt efter att helgen med Charlotte och Daniel skulle starta..
Vi möttes upp i Kabataş för att åka mot Sultanahmet, turisterna måste ju självklart besöka blåa moskén!
Tyvärr så tillät inte vädret en fullständig sightseeing, så vi drog oss mot en restaurang relativt fort för att mätta våra utsvultna magar.
Beställde massor av turkiska rätter, förvisso så var detta på en turistrestaurang och maten smakade tyvärr utefter det..
Absolut inte äckligt på något sätt, men det går att få tag i så mycket bättre.

Klockan åtta mötte jag upp C, D och Malin utanför deras hotel för att sätta oss i en taxi till Ulus29, kolla in länken..
Riktigt flashigt ställe, god mat, goda drinkar, en sinnessjuk utsikt och ett supertrevligt sällskap!
Det är verkligen ett ställe som jag skulle visa mina besökare, menyn är dock inte passande för folk med en begränsad ekonomi då varmrätterna kostade från 200-500 kronor.
Vi pratar om mig då.. ;)
Det var Daniels vän Yunus som var kvällens värd, i sällskapet fanns även hans kusin Emre samt Yunus date Melis.
Efter middagen rörde vi oss mot loungen för drinkar och därefter ner till nattklubben.
Vi var dock inte långvariga då det vankades smäll-fest på lördagen så redan klockan två begav vi oss hemåt..
Kvällen var toppklass, jag somnade med ett leende!

Hemma efter en supertrevlig afton med Charmika samt Daniel!
Började eftermiddagen med en Starbucks och därefter promenera runt och visa det närmaste grannskapet för att sedan hamna i Beşiktaş.
Då Daniel var färdig med sin telefon-konferans och skulle möta upp oss så sa jag av någon anledning att vi befann oss i Kabataş, fast att vi befann oss i motsatt riktning..
Vi mötes efter mycket om och men upp i Bebek där vi dinerade och sippade rosé på Kitchenette.

 

Imorgon är det sightseeing efter skolan och därefter middag med Daniels dj-vän och sedan utgång.. Likaså fest på lördag då även Malin kommer närvarara, wooho! What a weekend! :)

 

Dagens I-land problem är förövrigt då Charlotte klagar över att städerskan som anländer 1 gång i veckan stör henne då hon pluggar..

Liksom, måååste hon alltid tajma in att komma just då Charl ska plugga?! Hallååå..

 

 

Börjar ledsna liiite på bloggen och dess uteblivande respons trots att jag ser att jag har trogna besökare...

Vad vill ni har mer av? Bilder? Stadsvandring? Shopping? Pladder? Tell me, tell me.. Gör en kraftansträngning nu och kommentera, anonym eller med namn - valet är ditt!

 

 

Malin gav mig en käftsmäll idag!
Ni som tror att hon är en oskyldig liten ängel kan tänka om!
Den lilla rackaren har osynliga djävulshorn och glorian rejält på sne..
Och vidare skol-motiverad är hon inte heller då följande kommentar kom från hennes mun imorse;
"Jaa, alltså nackdelen med att komma i tid till skolan är ju att lektionen innan första rasten blir sååå mycket längre.."

Haha!

Hugo'chin har fortfarande inte kommit hem, och det börjar faktiskt kännas sorgligt..
Malin lever i förnekelse och tror att han så småningom kommer återvända.
Vi var precis ute en sväng och letade efter honom för vi hade fått tips av Hanna och Björn om vart han möjligtvis kunde befinna sig, dom hade även kort på en katt som var väldigt lik våran..
Men det var falskt alarm. :(

Idag anlände Malins kusin samt bihang i form av pojkvän för att turista runt i Istanbul under 1 vecka.
Att först gå på Istiklal var ju givet i och med att vi i princip bor på Istiklal..
Min besatthet av kina-mat sedan min dröm för någon vecka sedan håller envist i sig, så det vart kinamat för hela slanten, och därefter mötte vi upp Murat för en kaffe på Starbucks.

Murat träffade jag i lördags då jag var ute med Nilufer, han vart mitt röksällskap under den kvällen och visade sig vara väldigt trevlig och fruktansvärt smart och allmänbildad så nummer byttes och planen på en fika uppkom rätt fort.
Hur som helst så vart det en trevlig kväll, och Murat ska garanterat träffas igen.
Människor som honom är sådana som jag uppskattar att ha som vänner.
Han jobbar med human rights någonting och studerar samtidigt communication something, samtidigt som han har bott och rest i hela världen..
Ta mig inte fel nu, som vän ska vi fortsätta ses.
Jag har ju som ni säkert redan förstått funnit min kära.. :)

Naz och Murat upplyste oss om att det är väldigt vanligt i Turkiet att alla skolor håller stängt och att man är automatiskt ledig då det faller snö första dagen (i varje omgång som det snöar)..
Detta på grund av att dom inte riktigt vet hur det ska hanteras, så det blir oftast en väldigt kaos under första dagen med vit mark.
Vilken skillnad mot Sverige - snöstormarnas förlovade land!

Jag satt precis och funderade på vad jag saknade i Sverige då jag googlade snö-bilder..
Inget så värst mycket ännu, men det som skulle uppskattas mest just nu är att få umgås med min familj samt svensk frukost.. Utöver det så är det inget som lockar mig att vilja återvända till Sverige.
Återigen så är jag evigt tacksam att jag fick min tjänsteledighet förlängd för jag blir deprimerad av bara tanken på att åka hem..

Nu är det läxläsning och därefter sängdags för min älskade Charmika kommer imorgon, så jag måste vara utvilad! :)
God natt alla!

Det visade sig att vårt lilla knytte inte var rumsren..
- Och nej jag är inte förvånad, och ja jag vet att det är dumt att ta med sig en katt hem från gatan för det kommer en dag då man ska flytta..
Men, jag hade inte hjärta att lämna honom där i regnet och jag tänkte att han kunde vara både inne och utekatt så inte omställningen blir så extrem då vi flyttar.

Hur som helst så vaknade jag upp med diarré-kluttar i min säng....
Och en katt som spann på en högre volym än vad musiken är på en nattklubb.
Observera då att det var ca hundraelfte gången han kröp upp i mitt ansikte den natten för att få uppmärksamhet..

Jaja, det är ju inte kattens fel så det var bara att börja styra upp sängen och dessutom springa efter honom för att torka, då han inte verkade kunna hålla tätt den första timmen av vakenhet.
Jag öppnade en fönster som vätter direkt mot gatan och satte ut honom så att han skulle förstå att man både kan vara inne och ute, men han ville vara i knät.

När vi gick hemifrån så satte vi en skål med mat och en med vatten precis utanför fönstret och stängde det, och nu när vi kom hem så är han puts väck! :(
Vi har vart hemma sedan 13:30 men ingen Hugo'chin har setts till...
Lilla vän, han måste ha trott att vi skulle överge honom! :(

Jaha, då var man en katt rikare då! En asiatisk dessutom..
Låt mig få presentera - Hugo'chin!

Idag kom äntligen Onur tillbaka från Alanya!
Har fikat och pluggat i timmar med Louise, mötte därefter upp Malin och gick hem.
Jag har förövrigt skuggat en person idag i över 20 minuter för första gången!
Det var så spännande, jag kände mig som James Bond och nu är jag helt skakis i hela kroppen..

Dusch och sedan ska det ätas med O! 1 vecka sedan vi sågs!

Mycket till update, jag vet. Hej.

Ok, då kan jag helt enkelt erkänna att jag har lyssnat på den föregående låtan ca 15 gånger nu på morgonen..
Stackars Malin, hon kommer väl kunna den utantill inom någon dag.
Nu ska jag bege mig mot Starbucks för frukost och därefter skola!
Ha en bra dag alla. :)

Jag svär på heder och samveta att jag inte överdriver nu.

Jag har spenderat ca tre timmar med att non-stop desperat leta efter en sång som jag lyssnade på förut under en ganska jobbig period i mitt liv.
Jag hörde låten när jag var i Egypten tillsammans med W, och det vart en låt som jag förknippade med problemen som uppstod efter.
Jag minns inte, men jag tror jag tog bort den låten från mina Youtube favoriter i samband med att jag bestämde mig för att radera allt som hade med honom att göra..

Nu fick jag ett infall att jag ville höra den låten, och den var OMÖJLIG att hitta!
Jag fick ett psykiskt sammanbrott och vara nära att kasta datorn i golvet!
Men jag ger inte upp.. Vet jag att låten finns på youtube så ska jag hitta den!
Been there, done that so many times..

Det kom glädjetårar när jag insåg att jag hade hittat den, och det fanns EN enda version av den på hela Youtube!!!
Malin sitter här i sitt hörn och ser väldigt nervös och skärrad ut..
Jag tror hon är lika glad som jag att jag slutligen hittade den, för det vart en väldigt olustig stämning där ett tag när jag kände paniken stiga..

Svar på tal;

Pappa, vi hade en turkisk övning i skolan där man skulle beskriva en karaktär och så skulle eleverna gissa vem man beskrev, från ett papper med uppgjorda karaktärer och jag vann! :)
Jag kommer hem i slutet på December.. Be Nattan hjälpa dig att signa upp ett Skype konto, då kan vi prata i telefon gratis via datorn. Det är jätte-enkelt. Saknar dig, PUSS!

Vilken skam! 0-1, what is up with that?
Jag kan inte heller direkt påstå att jag var ödmjuk jäntemot våra danska vänner innan matchen.
We're going to kick your as guys, moahaha!
Jaa, det fick man ju äta upp..

Hur som helst så var det en trevlig kväll, vi satt på en irländsk pub och käkade, drack och kikade på matchen.
Hm, en irländsk pub i Turkiet där dom har ett liveband som spelar spansk musik.. Identitets-kris?
Därefter kom Louise, Tayfun och Nilufer och vi rörde oss vidare mot en överfylld nattklubb som spelade balkan musik.. Hmm. :) Men det var trevligt och väldigt annorlunda.

Musslor som fyllekäk - självklart! Därefter hem..
Idag åt jag och Louise en mindre nyttig frukost och gick därefter hem till mig.
Blir inte mycket till action idag, kanske en sväng förbi solariumet och därefter middag samt plugg.

Något jag tänkte på också.. Här i Turkiet står dom överallt och säljer rostade nötliknande saker så jag köpte mig en påse igår på väg hem för att prova på hur det egentligen smaker.
Ok, dom smakar som dom ser ut. Mindre spännande med andra ord..
Köper du en påse i Sverige och inser att det är inget för dina smaklökar så slänger du den, för nötterna svalnar så småningom och därmed försvinner smaken som man vill få ut.
Så fungerar det inte riktigt här, för du vet att folk verkligen uppskattar att få lite nötter.
Jag sträckte in påsen med nötter till en taxichaufför som glatt tog sig några nötter, snubben i ciggaretståndet, gubbarna som satt och drack te på gatan, den äldre tanten som jag passerade på gatan..
Ja, kort och gott så fick alla lite nötter och det var inte någon som tackade nej.
Skulle du ta emot nötter eller något ätbart från en främling på gatan i Sverige?

Då har man vart ute och slirat igen.. Inte ofta det händer här nere faktiskt.
Kanske med tanke på att det inte är O's största intresse, och i och med att han är i Alanya just nu så får man ju passa på.. Hoho :)

Förövrigt lyckades jag knalla runt i högklackat inatt igen, trots min brutna fot!
Den du, kämparglöd!

Dödligt trött, uppdaterar med bilder och information imorgon.
Sämst resultat på matchen, grymma musslor samt resorb ala ptronto dela fort som fan.
God natt - Puss!

Ikväll smäller det hårt då Sverige spöar Danmark i fotboll!!
Klockan 9 turkisk tid befinner vi oss på en irländsk pub för att heja och drinka!
Observera dock att vi både är svenskar och danskar i sällskapet, kan bli intressant speciellt med tanke på att jag verkligen går in i det när det gäller svensk fotboll utomlands.

Efter det ska jag träffa Veli's kusin Nilufer på en drink eller två och senare möter jag eventuellt upp tjejerna från igår om det vankas utgång.. :)

GOOOO SWEEEEEDEN!!!!

Jag vet inte om jag har prisat denna sida förut, men seriöst talat - livet blir så sjukt mycket enklare!

Låt mig få presentera; YEMEKSEPETI

På den här sidan så finner du alla restauranger och cafér i hela Istanbul (nästan).
Du skapar ett konto och skriver i din adress och sen är det bara att frossa loss!

Säg att du är sugen på McDonald's, men även den där goda salladen från den italienska restaurangen.. Och lite sushi! Och en glass från Ben & Jerry's som efterrätt. Och kaffe från Starbucks!

Då klickar du hem alla detta i din shoppingkorg, och det anländer till dörren 30 minuter senare!!
Det är så sjuuuukt grymt, jag avgudar personen som kom på detta.

Förstå idag till exempel, jag känner mig mindre sugen på att gå utanför dörren inom de närmaste 2 timmarna men är vrålhungrig och det enda vi har i kylskåpet är drycker..
Klick-klick-klick, snart är maten här! Pizza Hut - var hälsad!

Jag blir så glad och nöjd när jag tänker på Yemeksepeti, alldeles överlycklig! Jag vill bara skrika av lycka!!! :D
AAAAAAAAAAAHHHHH!!!!!!!
Undra om den affärsidéen skulle fungera i Sverige..? Den är ju seriöst top notch ala världsklass!!

Vilken kväll! Det var superkul verkligen!
Kvällen startade hemma hos oss, Louise kommer över på middag och vin/drinkar.
Därefter möttes Lina och Charlotte upp och färden mot Bebek påbörjades, i denna stads trafik tar allt liiite längre..

Tjejerna satt på Lucca så vi anslöt oss till sällskapet och drinkar beställdes in och spilldes ut om vartannat!
Alla var hur goa, trevliga och sociala som helst, så kul att jag har lärt känna dom!
Senare på småtimmarna tog vi en taxi till Anjelique, en nattclub någonstans fråga mig inte vart.
Onurs hela följeslag var där, så vi kirrade ett bort bredvid dom och drack några drinkar och minglade ända tills alla insåg att MAT vore för allas bästa!

Begav oss till Taksim, vräkte i oss kebab och musslor - guds gåva i matväg!
Musslor är så vanligt fyllekäk i Turkiet, dom står med små bord/brickor lite överallt och säljer, så där blir man ofta stående längre än vad man tänkt..
Börjar med att man beställer typ fem stycken, drar i sig dom och inser att en till vore nice.. Och en till.. Och en sista till.. Och en absolut sista till....

Kom hem, väckte Malin, dansade och sjöng lite för henne och gick igenom nattens bravader. Vet dock inte om min genomgång av aktiviteterna var så tydlig och förstålig. Vi får se vad hon säger när hon vaknar till liv..

Jag mår förvånansvärt bra idag, och detta tack vare resorben jag tog innan sängdags! Prisa!
Enda menet jag har från gårdagen är en blodig fot, jag kan inte stödja på den! (Nej, Nattan jag överdriver inte..)
Ska lägga ner hela grejjen med att komma hem och dansa som en exorcist inför M.

Vad kul att mina läsare är så sociala och postar så många kommentarer!
Verkligen, det uppskattas enormt..!
IRONI. Vad är det för fel på er?

Förövrigt så ska vi nu gå ut och mätta våra magar med middag och därefter eventuellt möta upp Emre och hans vän för en kaffe eller ett glas vin. Hörs!

Jag har tyvärr inga spännande uppdateringar gällande min tjänsteledighet ännu, men den som väntar på något (förhoppningsvis) gott.. :)
Jag påminner igen imorgon eftermiddag om jag inte har fått svar, så jag vet om jag ska gråta av lycka eller sorg i helgen.

Imorgon det är fest! Vi är ett rätt stort tjejgäng som ska ut tillsammans och göra gatorna osäkra..
Bland annat Malin som har bott här i över 1 år tillsammans med sin kärlek.
Henne lärde jag känna genom en av mina absolut bästa och finaste vänner Charlotte som snart är gift med sin Daniel som i sin tur är Malins kusin.
Så genom Daniel då kan vi säga! TACK DAN THE MAN!

Idag efter skolan åkte jag, Malin, Lina samt Charlotte till Sultanahmet och till vårt favoritcafé!
Vi har inte vart där på två veckor, så det kändes lite sådär med den saken i och med att jag fick en Engin Nurşani CD skiva samt gratis nota senast..
Därför gick vi in i en delikatess-butik på vägen dit och köpte en låda fin choklad till ägaren för att visa vår tacksamhet och det uppskattades!
Läxorna vart gjorda innan vi hann blinka ;) Haha..
Och jag säger som Lina, hoppas inte min lärare läser detta.
Notan var även denna gång obekvämt låg så vi gav dom rejält med dricks för att täcka upp det.

Idag på spårvagen på väg hem så ställde sig en karl upp för mig, jag vet inte om jag såg gravid, full eller gammal ut?
Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta det så jag mumlade ett tack på en blandning mellan turkiska, svenska och engelska och dunsade ner i sätet..

Nu sitter vi hemma, poppar Coldplay och ska snart återuppta pluggandet!
Jag måste packa upp från Alanya också, har vart lat på den fronten.
Vad gör ni ikväll? Och i helgen? :)

Okej, han återkommer med svar imorgon..
Jag tror helt seriöst jag tar med mig datorn imorgon till skolan och kollar emailen varje rast för att slippa gå hela dagen och vänta på att få komma hem och checka!
Det blir hur som helst vin och den sista sidan av läxorna, I keep you posted! HEJ!

TJA!

Min chef har äntligen gett mig respons! :)
Vi håller just nu på att bolla lite, och min puls är bokstavligen talat uppe i 240..
Min händer är dyngsura och mina knän vibrerar som två dildosar.
Jag sitter nästan med två ciggaretter samtidigt för att jag inte kan hantera nervositeten.
Malin den tråkiga har precis vaknat till liv efter en powernap på typ 7 timmar. Kul tjej.
Hon ligger hur som helst kvar i sin säng i sitt rum, men vi har kontakt på msn.
Hon är medveten om vad som försigår och jag har meddelat henne om följande..

Blir det ett JA för 2 månader så kommer denna låt spelas upp högt;
Betül Demir - Başka bir şey

Blir det ett JA för 1 månad så kommer denna låt spelas upp högt;
Serdar Ortaç - Şeytan

Blir det ett NEJ så kommer denna låt spelas upp högt;
İbrahim Tatlıses - Eminem

Oavsett svar så måste jag ha ett glas vin för att lugna mina nerver, och det tycker jag att jag är värd.
Jag menar, mamsen fyller ju 50 så det hade ändå blivit fem glas om jag vart i snöiga Svedala..

Grattis mamma 50 år!
Har försökt ringa hela dagen, men utan resultat och blev lite orolig där ett tag..
Fick dock information att hon befinner sig på ett lyxhotel i Österike, somliga har det bra. :)
Synd bara att hon inte var på kontoret och tog emot mitt fina blombud... :(

Jag är faktiskt nöjd med våran nya lärare som jag fortfarande inte minns namnet på.
Det är nog till våran fördel att han inte pratar engelska, för man blir ju så illa tvungen att enbart prata turkiska i klassrummet och praktik är ju det man ska satsa på för att lära sig! Here we go!!

Dessutom så har jag till min information fått veta att svenskar kan ha dubbla medborgarskap, vilket jag inte hade en aning om..
Hmm, ett turkisk medborgarskap inom en viss framtid, då jag bor här känns väldigt frestande.. ;)

Vart lite shopping idag också, en jacka och en party-topp.
Lägger upp bilder senare, är helt slut så jag tänkte jäsa ner mig i soffan och kolla på Andra Avenyn och beklaga mig för att jag fortfarande inte har fått svar från jobbet angående förlängning av min tjänsteledighet..
Snälla, snälla, snälla GUD (chefer..) - hör mina böner om ett positivt besked!!!

Grattis igen mamma! <3

Efter dagens händelser så åt jag asiatiskt med Malin och Louise, därefter satte vi oss på Gloria Jeans och drack kaffe och åt bakelser. Därefter var planen att kika lite i affärer.. Jag kom hem med följande;

Jag tog också lite kort som sagt, rättare sagt 48 stycken hehe..
Det stack i näsan när man gick på Istiklal och dom flesta gick med masker eller ansiktsskydd som man har på sjukhus..

KALABALIK säger jag bara!
Vilken dag det har vart i Istanbul, mycket ska man då vara med om..
För att inte tala om vår nya klass på fjorton elever, samt våran nya lärare som inte pratar engelska...
Andra kursen på Dilmer kommer då sannerligen bli en utmaning! Men jag är förväntansfull, nu kör vi!

Redan när jag var på väg till skolan så märkte jag att det var något på gång i Taksim, då det var ett stort pådrag med säkerhet runt omkring ett tjugotal diplomat-liknande bilar.
10 minuter innan sista rasten i skolan så märker vi att det är oroligheter utanför då det hörs massor av skrik och rop ut på gatan, demonstration som vanligt tänker vi.. Tjena!

På rasten möttes vi att ett enormt tåg av människor som vrålade, kastade stenar, välte allt som kom i deras väg och var allmänt galna.
Självklart stod jag där någonstans med stora ögon och slapp käft..
Helt vad det är så ser jag folkhavet vända och rusa emot mig! HJÄÄÄÄLP!!!!
Jag börjar också springa, och plötsligt så kommer det mängder med små tårgas-bomber flygande som fyller gatan med hitlergas!
Hostan och tårarna var ett faktum och alla elever skyndade fort in i skolan för att ta skydd mot gasen..
Jaha, en vanlig skoldag i Istanbul.. Eeh? Haha.

Efter skolan så var gatorna halvt öde och förstörelsen var rätt kraftig..
Jag har aldrig gått på Istiklal dagtid då affärerna och caféerna är stängda, med personalen stående innanför och gluttar ut.
Antalet poliser som intagit gatan med gasmasker och tunga vapen var också rätt imponerande.
Malin var hemma idag, så jag knatade på där helt ensam och paparazzi som jag är så kunde jag inte stå emot att ta kort på allt jag såg!
Jag kan erkänna att det var lite läskigt att gå där själv, i och med att stämningen var så orolig som den var.
Det kändes som ett krigshärjat Bagdad med ett dussin helikoptrar som cirkulerade non stop ovanför området och blod på gatan..
Det fanns inte en enda bank som inte hade krossade fönster, tro mig.

Utdrag ur nyheterna;

"Turkisk polis sköt tårgas och använde vattenkanoner för att skingra det tusentals människor som demonstrerade.
Demonstrationerna som arrangerats av fackorganisationer protesterade mot Internationella Valutafonden IMF och Världsbanken som håller sitt årsmöte i staden.
Demonstranterna kastade brandfacklor i närheten av mötesplatsen och söndrade fönster.
Turkiet förhandlar som bäst om ett nytt lån med IMF, vilket har förargat många unga turkar.
"Long live freedom. IMF get out of our city!"

Kolla in bilderna tagna från en nyhets-site nedan..
Förstå att detta inträffade precis där jag bor samt går i skolan!!

Då var man hemkommen till ett kyligare Istanbul efter tre sköna semesterdagar i Alanya.
Jag visste att jag skulle åka hem någon gång idag, men sköt undan dom tankarna och trallade runt under dagen som om hemresan inte existerade.
Jag kan erkänna att tanken att stanna en extra dag och missa en dag i skolan crossed my mind, men jag tog mitt förnuft till fånga.

Idag ville jag gå till Damlataş för att hälsa på grabbarna, så Onur åkte och fixade lite med sina business och jag fick en stunds egentid. :)
Satt hos Veli och drack thé samt pratade i någon timme och därefter gick jag till Levent och gänget.
När jag kom till Palm beach så beställde jag en coctail för att förhöja semesterkänslan något, så där låg jag på kuddarna för mig själv och svettades & njöt.

Meddelade O om att jag behövde åka hem ikväll i och med att skolan startar imorgon, så jag hade tänkt något i stil med 9 flyget så jag kunde pressa lite till, men då var tydligen biljetter ordnade till klockan sex.
Dessutom så hade hans bror kommit från Ista till Alanya för att transportera hem mig..
Hmm ok, som att man aldrig har flygt på egen hand förut? Haha..
Men tanken var fin antar jag.
Jag låg och hade fullt upp med pressandet när Adem (brorsan) och en springpojke kom skyndade och meddelade att det var brådis! 25 minuter innan planet gick anlände vi till flygplatsen.. Turkar, turkar..

Det här med springpojkar är något jag har svårt att vänja mig vid i O's sällskap.
Har har ständigt en pass-up med honom vart han en går, både i Istanbul och nu i Alanya. Som en betjänt typ?
Alltså det är snudd på att dom knyter hans skor och knäpper hans skjorta.
Dom behandlar oss i princip som blåblodiga människor, och det känns bara fel..
Är det någon därute som vet vad hela den grejjen handlar om? Please tell me.

Allt som allt vart det 4 timmars solande under dessa tre dagar, vilket jag är mindre nöjd med, men för att tänka positivt så finns det ju tack och lov solarium här! :)
Och snacka om att Alanya började bli öde?
Kolla in korten, har då aldrig sett gatorna så tomma.. Inte ens i början på Maj.

Imorgon börjar allvaret igen efter sex välbehövliga semesterdagar, blir spännande och tufft att hoppa på fortsättningskursen.
Inväntar förövrigt fortfarande svar från mina chefer, håll tummarna för mig! :)

Ok, dagen är avklarad och det vart inte många timmar på stranden tyvärr..
Vi kom inte hemifrån förrän klockan två, och prioritet ett var ju självklart att äta.
Så jag missade alla grymma soltimmar idag, men det gör inte så mycket försöker jag intala mig själv..
La säkert en bra grund? :)
Är hemma nu och chillar i soffan med datorn, O sitter och kollar på något program där en politiker står och vrålar i talstolen, som en diktator eller något.. Obehagligt.
Vet inte om planen är om det ska vilas innan vi går ut eller vad som sker, det visar sig..

Absolut inte mycket till update, och förmodligen det sämtsta blogginlägget so far - but anyway! :)

Då var man i sitt älskade Alanya igen då!
Spenderade ju två veckor här i Juni, så det känns inte som en chock att komma hit som det kan kännas då man kommer hit på försommaren efter en hel vinters uppehåll.
Men det är självklart underbart! Jag blir varm i kroppen av att vara här.. (kanske för att det är 30 grader..)
Det vart ingen strand som jag hade hoppats på igår, Onur var trött..
Men idag ska jag få lägga mig i strandbrynet och plaska minsann!!
Väntar bara på att han ska vakna till liv.
Jag ställde klockan på 9, men inte ens jag orkade kliva upp ur sängen då.

Igår åt vi en god middag tillsammans med en vän till O, därefter gick vi till ett kafé och drack té, därefter åkte vi till något avlägset disco i Konakli.
Jag fick dispans när vi satt på kafét, så jag kutade iväg till Sky Lounge bar och hälsade på alla mina raringar.
Jag jobbade på Sky Lounge bar år 2006, så 'mina raringar' betyder arbetskollegor samt stamkunder.

Skillnaden blir så drastisk när man kommer från Istanbul och hit..
Här är turismen självklart den viktigaste inkomstkällan och det märks så tydligt.
Skyltar på oftast felstavad engelska för att locka turister, servitörer och klädförsäljare som ropar och vill ha ens uppmärksamhet, internationella flaggor i varje hörn, lättklädda tjejer samt den här grejjen med att typ alla turkar kan några meningar på svenska.
Det ovanstående existerar inte i Istanbul..
Skillnaden på storstaden och denna lilla strand-stad är enorm.
O frågade mig igår vilken stad jag gillade bäst, och jag visste inte vad jag skulle svara..
Dom kan inte jämföras alls..
Istanbul är storstaden som man utan problem kan bo i, medan Alanya är det perfeka sommarparadiset under somrarna.. Hmm, tur att O har ett stort hus här då ;) hehe.

Nu ska jag smörja in min likbleka kropp med solskyddsfaktor och därefter väcka sömntutan!
Ha en bra dag alla, för det kommer jag garanterat ha :)

HEJ HOPP!!
Om 6 timmar sitter jag på planet till ALANYA, woooho!
Finally! Planen var att åka för flera dagar sen, men Onur är en äkta turk och allt blir då förskjutet men idag så gjorde jag klart för honom att jag åker själv imorgon bitti om så ska vara fallet..
Ok ok, planen var att jag åker själv imorgon bitti 07:45 och att han kommer senare på eftermiddagen.
Utan att överdriva nu, EN minut efter att min bokning blivit betald och gått igenom så får jag ett sms där han skriver att han kommer köpa två biljetter till oss imorgon 8:30. VAD F?
Tack och lov så har grannarna fest och Levent, våran enda turk i byggnande var där så jag kutade upp och bad han avboka min biljett, och gav sedan klartecken till Onur.
Tamam, nu ska packningen göras och sedan kommer han och hämtar mig.
Blir kanske 2-3 timmars sömn och därefter bär det av! Läge att ställa undan vinglaset kanske..

Idag har vi (jag & O) vart på filminspelning till någon stor ny turkisk film.
Kul för han och Eren, men inte för mig..
Lagom lättad när vi äntligen efter FYRA timmar började röra på oss.
Drog till en farbrors kontor och drack te..
Helt plötsligt så drar han fram en matta och sätter på sig en mössa och börjar knäböjja och be!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen? Jag koncentrerade mig verkligen till MAX för att inte börja gapskratta.. Det var så absurt på något sätt att sitta där helt nonchalant med en cigg och låtsas vara oberörd?
Allah akbar säger jag bara..

Middag avnjöts hemma hos Emre och hans tjej (hon som pratade engelska).
En enorm kinabufé dukades upp på finbordet och fint vin hälldes upp i kristall-glasen. I like :)

Galatasaray matchen igår var riktigt mäktig, turkarnas passion för fotboll är sinnesjuk!
Draget på stadion var obeskrivlig..
Kan inte ens föreställa mig hur det kommer bli när Fenerbahce - Galatasaray ska spela om 2-3 veckor. JISSES!

Anyway, klockan tickar på och planet går snart, måste runda av och börja packa ner mina bikini'sar ;)
En extra tanke till Nathalie min älskade ögonsten.
Du betyder mest för mig lillesyster, utan dig vet jag inte vad jag skulle ta mig till..

Förlåt bloggen, jag skyller allt på Onur.
Jag har vart på vift i Asien i två dagar, därmed min passivitet i bloggen but now I am back! :)

Det vart lite fölsedagsfirande hemma hos oss i tisdags innan Onur kom och hämtade mig.
Det var Emre som fyllde år så hela grabbgänget kom hit för att fira.

Igår var vi runt och fixade diverse saker och umgicks med Onurs diverse vänner.
Och jag har hittat en ny vän! :)
Äntligen har jag någon att prata engelska med bland Onurs vänner..
Vi var på middag igår hemma hos Emre och hans flickvän visade sig var ett ess på engelska!
Lycka, lycka, lycka.. Det är med andra ord inte lika vanligt i Istanbul att människorna pratar engelska, som till exempel i Alanya..

Igår när Malin vaknade så plaskade hon upp ur sängen..
För att översätta så var det översvämning i hela lägenheten..
Avloppet hade typ sprängts så Malin sa att det var som en pool i lägenheten och att hon vadade omkring bland bajskorvar som flöt omkring..
Fy fan, tur att man inte var hemma! Bajs Malin!!
Hur som helst så befinner vi ju oss i Turkiet..
Så idag har vi som resultat inget vatten över huvudtaget.
Inte ens i toaletten.. Och jag behövde verkligen gå på toa när jag kom hem om man säger så. Suck.

Snart ska jag iväg med Onurs bror på fotbollsmatch.
Han har vip-biljetter till Galatasaray matchen..
- Men jag är ju en Fenerbahce fan!! Vad tusan har jag där att göra?
Well, Miki gotta do, what Miki gotta do..