Äääntligen fredag!!
Jo, jag kan erkänna att motivationen har börjat svikta något gällande skolan.
Men det har absolut inget att göra med turkiskan eller min vilja och passion för att lära mig språket, utan detta måste jag tyvärr skylla på vår lärare..

Han gäspar ungefär lika ofta som en normal människa tar ett andetag, hans ögon ser dödare ut än två påsar skit och hans oengagerade och mekaniska 'evet' som betyder 'ja', då vi har högläsning på läxorna är sömnframkallande..
Det märks så tydligt att han enbart jobbar som lärare.
Till skillnad från våran saknade Meltem som vi hade den första månaden, som verkligen brann för sitt jobb!

Dessutom som jag nämnt förut så pratar han ingen engelska, så all undervisning sker på turkiska..
Och förstå då om det är något som man inte förstår, vilket är typ hälften - då höjer han markant rösten och börjar hetsigt förklara med ännu mer och snabbare turkiska så man känner sig ännu mer vilsen men tvingar ändå fram ett ' tamam, anladım' (ok, jag förstod), för att man snabbt inser att man absolut inte kommer bli klokare på hans försök att förklara..

Detta gör att även våran motivation och vilja svalnar av..
Hur som helst så är det provet med stort P nästa vecka, och därefter startar kurs 3 där vi INŞALLAH får en ny lärare. Meltem vore dröm att få tillbaka!

Idag är det som alla vet fredag, och vad vankas på fredagar enligt traditionen?
Fredags lunch med viiiin! :)
Idag slog vi oss ner på The House Café och åt pizza och hade livliga disskussioner om allt från kärlek till politik (läs; Sverige demoktraterna), intressanta ämnen..