Jag åkte med pappa till graven igår. Planterade blodröda rosor på Roffes grav.. Det var faktiskt jobbigt att vara där.
Jag har inte vart där på 1 år. Trodde inte att hans gravplats skulle påverka mig så speciellt mycket, men det gjorde den..
Jag har blockerat den bearbetnings-processen sedan länge..
Bara några dagar efter hans bortgång så beslutade jag mig för att stänga in den sorgen och ta tag i det när jag var starkare. Ett antal terapeuter har försökt starta den processen men utan resultat.
Det gör ont att tänka på.. Hjärtat, jag saknar dig så..