En av mina absolut bästa vänner har nyligen flyttat till London med sin kärlek.
Charlotte, min ex-sambo. Det var vi som gjorde Malta tillsammans min första tid där nere, och vilka minnen jag har med denna tjej.

Våran historia är lite speciell, vi hade nämligen en gemensam vän när vi gick på högstadiet, men kände inte personligen varandra.. När jag gick i högstadiet var jag som alla andra det vill säga fruktansvärt omogen. Och det är förvisso inget konstigt med det för ingen kan kräva av en att man som 14 åring ska tänka 'som man bör'. Hur som helst så hade vi denna gemensamma vän som vid det tillfället hade någon tvist med Charlotte och bad mig följa med och göra upp.
I brist på spänning i vardagen så tackade jag inte nej utan följde med henne in till stan för att möta upp Charlotte.
Där stod vi som tre småbarn och skrek och snurrade med nyckelband i ansikterna på varandra... Inget vidare bra första intryck va?

En herrans massa år senare så beslutade jag och min vän Beatriz som jag då bodde med, att vi skulle flytta till Malta och jobba inom gambling. Mina planer var att åka tillbaka till Alanya och jobba ytterliggare än säsong, men i och med att det bara var januari så ansåg jag att det kunde vänta. Körde då hellre några månader på medelhavsön Malta än att stanna kvar i ett slaskig Sverige. Vi sa upp våran underbara lägenhet, bokade biljetterna och började skicka ut våra CV'n till alla pokerbolag vi visste hade sina support-kontor nere på ön.

Bea hade en vän som bodde på ön, och det var hos henne vi skulle bo hos den första tiden tills vi hittade en lägenhet och självklart tills vi hade fått ett jobb. Vi var dock inte oroliga över den delen, då det var så många företag där nere och tydligen så lätt att få tag i ett jobb. Allt eftersom pusslet började klarna så insåg jag att det var denna Charlotte som jag en gång för väldigt många år sen stått och knuffats med... Jag personligen är så långt ifrån långsint man kan komma så jag tänkte inte mycket mer på det än att det skulle bli lite obekvämt när båda insåg det om man skulle försöka skratta bort det på något sett.. Vad Charlotte tänkte är nog en annan historia. ;) Haha.

Hur som helst cirka 2 veckor innan avfärd så blir jag och Bea väldigt osams och jag flyttar på momangen ut ur lägenheten. Ta mig inte för vem som helst nu, för jag är ingen drama queen till den graden men det här bråket spårade ur helt och det var inte en engångsförteelse. Ingen ont om Bea, vi hade det väldigt bra tillsammans och jag tänker tillbaka på den tiden med lycka och glädje, men ibland kunde det slå slint, och denna gång så rann bägaren över.

Alright, 2 veckor innan avgång och jag är på väg till ett land som jag aldrig vart i förut och knappt hört om, känner ingen där och har ingenstans att bo. Och vi kan ju inte heller skryta om att jag hade obegränsat med pengar så jag skulle kunna ta in på hotel tills saker och ting ordnade upp sig med jobb och lägenhet.. Nu var man i valet och kvalet kan man säga..

(måste fortsätta jobba - fortsätter strax.)