Jaha, då befinner man sig i en jävligt grisig lägenhet i Istanbul då..
Åkte hem idag istället för igår, kändes bäst så.

Nu har jag två dagar kvar i Istanbul för att packa iordning vad jag ska ha med mig till Sverige, packar dock inte med mig allt.
Dels för att det inte får plats, och dels för att jag ska återvända - förr eller senare.
Tillbaka ska jag, frågan är bara när?
2 veckor? 1 månad? 2 månader? That's the question.
Jag måste till jobbet för att prata med min chef för att få klarhet i det..

Lördag och söndag har spenderats i Antalya, och aktiviteterna har vart äta, äta, äta och dricka té.
Vad annars i Turkiet?
Jag tror inte jag har smakat på så sjukt mycket nya och konstiga grejjer som jag gjorde under dessa tre månader.
Jag har ju bott i Turkiet förut, sommaren 2006 jobbade jag i Alanya från Maj till Augusti och jag kan lova att jag har inte på långa vägar ätit så mycket gott som jag har ätit denna gång.
Självfallet på grund av att jag har ätit med Onur som har tvingat mig att smaka på allt, och Meze hör ju till vanligheterna så där har vi svaret..
Det turkiska köket är fantastiskt, så länge man vågar prova den riktigt turkiska maten.
Skiten som erbjuds i turistorterna är totalt värdelös.
När man är van att välja och vraka i vad som erbjuds i Istanbul och sedan kommer till en turistrestaurang i Antalya/Alanya så blir man bara sur..
Deras menyer är en skam för Turkiet!
Det ska vara oändligt mycket meze, en köttig varmrätt eller gryta och en jä*la massa raki och frukt på det!
(Förvisso är jag inget stort fan att raki, jag är snarare den som blir helt tårögd om jag råkar ta för stor klunk..)

Planet till Istanbul gick klockan 21:00 och jag är inte direkt en människa som är bra på att ta avsked, även då att jag har tagit många..
Jag hade förberett mig mentalt hela dagen på att behålla lugnet när vi skulle kramas hejdå och det fungerade faktiskt..
Jag hade föreställt mig att jag skulle ligga och sparka och slå i golvet och störtböla med snoret rinnande över hela mig, men icke.
Jag var sten-cool, även om jag hade en klump i magen när jag vände ryggen till och gick mot gaten.
Det gäller bara att tänka 'vi ses snart igen!', för det ska vi göra! :)
Adem var så go och missade Galatasaray matchen för att komma och hämta mig på flygplatsen..
Tack! ;)

Malins vän Emre har vart så snäll och suttit hundvakt åt Alpaçino medan jag vart i dom södra delarna av Turkland och Malin i dom norra delarna av Europa, det vill säga Svea rike.
Jag hade inte förberedit dom på när jag skulle komma hem i och med att jag inte visste när, och sedan när biljetten var bokad så hade jag inget internet..
Och det ångrar jag djupt.
Lägenheten var inte stökig, för det låg inte saker utspridda överallt som en typiskt tjejlägenhet kan se ut.
Denna syn var desto värre..
Lägenheten var/är så grisig så det går inte att beskriva.
Fest har det garanterat vart här, och att Alpaçino inte är rumsren verkar dom inte ha märkt..
Kanske bara är tjejer som har öga för när en hundvalp kissar eller bajsar inne?
Stanken ska vi inte tala om. Köket ska vi inte tala om. Toaletten ska vi inte tala om.
Malin hade dessutom instrukterat honom i hur mycket och hur ofta Paço ska ha mat..
En stor skål fylld med hundmat stod framme, en skål med oliver och en med corn flakes...........
Först och främst så vet vi att hundar fortsätter äta även fast dom är mätta, och om då matskålen är proppfylld så blir man orolig..
Och ärligt talat så har faktiskt Paço blivit väldigt rund om magen och fiser ovanligt mycket..
Vad säger man?
Jag kan inte annat än att skratta åt det..
Gällande hundmaten så gjorde han ju faktiskt sitt bästa och jag vet hur svårt det är att stå emot den här lilla valpens tiggar-ögon.
Man smälter när han tittar på en och gnäller efter mat.
Hur som helst, jag ska inte klaga utan jag är tvärtom väldigt tacksam att han ställde upp och tog hand om Paço medan jag och Malin vart bortresta, det är guld värt!
Stort tack till Emre!