Okej, i en dagbok så ska man vara ärlig och inte måla upp en låtsasfasad.
Så jag ska vara ärlig och medge att tillvaron fortfarande känns skeptisk..
Jag har hamnat i någon svacka där jag tänker för mycket.
Vilket förvisso både är positivt och negativt.
Positivt i och med att det är viktigt att tänka på framtiden och vilket stort val man är på väg att ta, negativt i och med att jag målar upp skräckscenarior och blir paranoid.

Saken är den att jag behöver veta om jag ska ge upp allt i Sverige och flytta hit för honom, eller om jag ska vara ansvarsfull och hålla fast i det jag har i Sverige (jobb) och skynda långsamt..
Jag vet vad jag vill, men är det klokt av mig?
Det är ett stort steg och en enorm stor risk jag skulle ta..
Med tanke på hur jobb-situationen ser ut idag i hela världen så ska man vara tacksam att man har ett jobb, och speciellt om man har ett jobb där man verkligen trivs och dessutom är nöjd med lönen.
Men kärleken då?
Är inte den det viktigaste, när man verkligen har träffat något som man ser en seriös framtid ihop med?

Usch, jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu.
Och det värsta är att jag måste ta det beslut nu inom en väldigt snar framtid, och vi pratar några få dagar..
Jag har sådan tung ångest och jag känner verkligen att jag inte har vart mig själv dom senaste dagarna..
Jag njuter inte av tillvaron längre som jag normalt sett alltid gör, jag känner bara en enorm tyngd på mina axlar från att jag vaknar till att jag somnar.

GUD, ge mig sinnesro att fatta rätt beslut! Hjälp! :(