Pust säger jag bara! Idag efter skolan åkte jag och Malin till the Grand Bazar för att kika runt lite.. Herregud.
Grand Bazar är en av  världens största inomhusbasarer, den täcker 58 gator med sina 1200 affärer/stånd och lockar ca 250.000-400.000 besökare dagligen.
Och försäljarna är, som alla vet som är bekanta med Turkiet, galna. Det finns inte en enda nationalitet som dom inte tror att du är från och du får höra allt från "älskling, du är kvinnan i mina drömmar" till "kom in och titta så får vi lura av dig dina pengar"..
Efter ca två timmars promenerande var båda två bokstavligen talat döda.
Man bara gick rakt fram stirrande med en tom likgiltig blick och önskade livet ur alla som försökte pocka på ens uppmärksamhet..

Dessutom så fick jag för första gången erfara en äkta turkisk toalett.. Jag har alltid undvikit dessa och föredragit att hålla mig, men nu var jag så illa tvungen.. Ett hål i marken samt en skål med vatten istället för papper. HMM.

Rusningstrafiken i Istanbul är inget skämt, så vi satte oss ner på trottoaren och funderade på snabbast sättet att komma hem sittande efter våran runda i bazarkvarteren.. Det var gassande sol och verkligen varmt idag, så ingen av oss kände för att stå och trängas.
Tunnelbanan (fast ovan mark) var överfull så vi struntade i att kliva på den och hoppade på en buss istället, och den tog oss tack och lov hem fortare än vad 'tunnelbanan' skulle ha gjort.
Spårvagn kan man kanske kalla det, men det låter så gammalmodigt..

Nu har vi pluggat hårt i två timmar och ska snart iväg och äta samt titta på Fenerbahce matchen!

Förresten så har vi döpt katten utanför mitt fönster också! Gustav Atatürk Vasa.
Vi fick rådet av våran lärarinna att inte säga till någon turk att vi 'har' en katt som vi döpt efter Mustafa Kemal Atatürk..
För er som inte vet vem denna man är så var han Turkiets första president och symbol för det moderna Turkiet. Man kan inte gå en enda meter utan att se bilder och flaggor på denna man, han finns överallt.
Han gjorde tydligen underverk för Turkiet och kämpade för att omvandla landet i en västlig och sekulär riktning.
Anyway, vi tycker snarare att det är en hedring att vi döper katten till Atatürk.