dün gece tuhaf bir düş gördüm..

Gud, jag hade en så realistisk dröm inatt!
Det var en blandning av min kära farmor som inte är vid liv samt min gamla dagisfröken Anita Johansson..
Jag fick en tankeställare av detta och jag måste verkligen ta reda på om Anita fortfarande är vid liv.
Vad jag minns så var hon rätt gammal då jag hade henne som dagisfröken?
Så är det någon som gick på Lundskolan i Viksjö och vet vem hon är, och eventuellt vet hur man kan få tag i henne eller har någon annan information, skriv ner det i en kommentar så är ni rara.

Detta fick mig att tänka på hur mycket man egentligen bör värdesätta och ta vara på dom man bryr sig om.
Jag är glad att jag och Ann, min gudmor har fått upp kontakten igen.
Hon har alltid varit en förebild för mig och alla minnen med henne och Stefan är fyllda av värme och kärlek.
Det har gått flera år då vi inte har pratat och det är verkligen så onödigt att låta åren passera utan att höra av sig till varandra.
Man behöver inte umgås intensivt eller uppdatera varandra om varje skede av sitt liv, men man kan åtminstonde visa att man tänker och bryr sig om varandra.
Jag ska träffa Ann när jag kommer hem från Turkiet, och detta blir då första gången på flera år.
Jag ser verkligen fram emot det. Ann, jag har verkligen saknat dig! Stefan också!

För att återgå till drömmen jag hade inatt så var den att jag kontaktade min farmor och ville lära känna henne innan det var för sent, men vissa inslag i drömmen gjorde så att farmor-gestalten vart Anita istället?
Det är så konstigt, jag drömmer fortfarande om min farmor och att hon egentligen är vid liv, även då hon gick bort när jag var 6 år gammal..
Natten innan dess hade jag också en sjukt realistisk dröm om att jag var gravid med W, vaknade upp med ångest och en väldigt konstig känsla i kroppen som höll i nästa hela dagen.
Fy, jag blir så enormt påverkad av drömmar och väldigt ofta är dom oerhört trovärdiga så jag nästan ifrågasätter mig själv vid uppvaknandet om det var dröm eller verklighet.

Nog om det, igår var det ju utgång med Selman.
Men det vart faktiskt inte heller party enligt min benämning ;)
Två drinkar senare kände både jag och Malin för att äta en kebab och därefter hem till vår kära lägenhet.
Förvisso så var klockan redan runt 4-5 då.

Idag kom jag faktiskt upp 12:00! Eftersom skolan börjar igen imorgon så känner jag inte för att vara superpigg ikväll då man ska försöka komma i sängs på ett någorlunda hyffsat klockslag.
Malin den lata ligger fortfarande och sover.. Funderar på att höja volymen på musiken några varv så det blir fart på henne.. Muahaha...


Så, om ni sitter i en taxi i Sverige och chauffören har en svensk flagga dinglande längst fram..
Tänker ni då att han är lite halv-rasistisk och väldigt patriotisk?
Eller anser ni att det är helt normalt?
Det bör var helt normalt i Sverige, men det är det inte..
Herregud, vi får knappt sjunga svenska nationalsången längre,
medan i Turkiet där man inleder varje
skoldag med att i kör säga "Jag är stolt över att vara Turk".
(Vi gör inte detta i vår skola då vi inte är turkar,
men generellt så gör man det i skolorna.)
Ser ni skillnaden?



Jag, Selman och söta Malin på Chrystal.
Malin är otroligt bildskön, jag förstår inte varför hon alltid ska gömma sig för kameran?




Kommentarer
Linnéa

Sv: Jo det är bra lite trött bara... :/

2009-09-22, 15:46:33 http://typlinnea.blogg.se/
Thess

Gå in på www.ratsit.se o försök hitta din dagisfröken..

2009-09-22, 15:55:07 http://lillthess.blogg.se/
Lina

Intressant inlägg om taxichaffisen. Jag håller delvis med, sen kan det ju vara så att man kan vara överdrivet nationalistisk även i Turkiet... Lagom är alltid bäst.


Kommentera inlägget här:

namn,


mail, (publiceras ej)

blogg,

kommentar,

Trackback