Vilken eftermiddag vi har haft! :)
10 poäng, jag är supernöjd med vårt intiativ att ta Metron till vart som helst som kändes lockande att kliva av..
Efter några stationer bestämde vi oss för att hoppa av vid Sultanahmet.
Planen från början var att åka till Ortaköy och sätta sig vid ett café vid Bosporen och plugga, men vi hittade inte dit..

I Sultanahmet så ligger den kända 'blåa' moskén, så självklart styrde vi stegen dit först.
Vi hann som tur var dit innan det var dags för bönestund, så vi klev in i den enorma byggnaden och beskådade mästerverket! Ögonen var som två tefat och hakan hängde någonstans under knäskålarna..

Efter det hittade vi ett underbart café/restaurang med livemusik och upphöjda soffor som man satt i skräddarställning i, typiskt turkiskt.
En turkmormor satt bredvid oss och bakade gözleme (turkiska pannkakor), livebandet spelade turkisk vacker folkmusik, servitörerna kikade nyfiket på vårt berg av plugg-böcker och insåg genast att oss tänker dom absolut inte prata engelska med - här ska det övas!
Böneutropen kombinerat med doften av vattenpipa gjorde att jag försvann i en annan värld och njöt till 1000 av tillvaron.. Detta underbara, älskade, ljuvliga land!
Jag är nykär! För varje gång jag befinner mig i Turkiet, avgudar jag det mer och mer..

Vi drack massor av cappuccino, färskpressad apelsinjuice samt turkisk choklad tårta och lime-cheesecake.
I Turkiet tänker man aldrig på vad och när man äter.. Att tänka på vikten och hälsan är så långt bort på något sätt.
MEN, jag har hittat ett annat gym i närheten av vårt neighbourhood, så jag ska ändå dit och kolla upp om dom är billigare än 1500sek i månaden.. Saknar verkligen träningen något enormt!!

Då jag insåg ambitionen hos musikerna så kommunicerade jag genast att min absoluta favorit genom tiderna är Engin Nursani, vem dom aldrig hade hört talas om. Inget ovanligt, knappt någon vet vem han är.
Dom lyssnade igenom en låt på min mobil och plinkade samtidigt på sina instrument och tjing sa det, sedan spelade dom en hel låt med honom helt klockrent!
Det kändes som att jag satt och lyssnade på Engin i egen hög person, och för den känslan är jag dom evigt tacksamma!
Jag var hel paff och dom fann detta mycket roande så vi vart presenterade inför hela personalstyrkan på stället och lovade att komma tillbaka snart igen.. OM vi kommer! Jag vill dit varje dag, ett riktigt turkiskt smultronställe dit jag kommer ta alla mina besökare!

Sedan skulle vi åka till Akmerkez shoppingcenter för att träffa Onur. En taxiresa dit går på MAX 100sek. Vi betalade nästan 500sek...
Taxichauffören var den största skojjaren genom tiden, han blåste skiten ur oss!
Han körde den välkända "Ursäkta du gav mig 5 lira, inte 50... ", och så ger man honom en ny sedel, fastän han har gömt den första under sätet och bytt ut den mot en 5 lira sedel..
Allt gick så fort, jag hann inte tänka klart och när vi var ute ur bilen och han brände iväg så insåg jag olyckan och svordommarna som sprutade ut ur min mun ska vi bara inte tala om............. (/¤&/"&¤("/#&¤(&¤¤#")

Myspys, läxläsning och några glas té senare var vi på hemmaplan, knatade iväg till vårt stammiskök och köpte take away och nu sitter vi här mätta som plättar framför varsin dator och lyssnar på detta lands underbara musik.
Besides from blåsningen så är jag i extas över att dagen har varit så himla klockren och bra!
Inatt sover jag gott, och det hoppas jag ni gör också! :) Ha det bäst!

(För att inte glömma dagens only in Turkey; Non-smoking skyltar i taxibilen, men chauffören har ändå en askkopp som han ger fram till sina passagerade ifall att dom skulle vilja röka... Tack då.)