Min självdiciplin kan allvarligt talat dra åt helvette!
Fan så less jag blir på mig själv ibland, och det blir vi väl alla när man inte gör som man 'bör' göra?
Den här klassikern att följa hjärta och inte hjärna är jag profesionell på, och det roliga är att jag ger ofta ut råd till andra om hur dom ska förhålla sig till vissa situationer men själv gör jag exakt så som man inte ska göra.. Vadå paradox!
Det är som min träning och kost, och sedan röker jag på det..? Eeeh, koko?

Anyway, jag fick ett email av mr O igår..
Och vi har inte vart i kontakt överhuvudtaget sedan jag lämnade Alanya senaste gången i början på Februari.
Och jag reagerade starkare på det än vad jag trodde om man säger så.
Det klokaste hade ju uppenbarligen vart att inte svara, men och andra sidan så vill jag inte ha några ovänner oavsett om det är ex som inte riktigt har alla hästar hemma.

Nu har en konversation påbörjats, väldigt trevande och artig men med ett rätt stort intresse för vad varandra gör och mår..

Jag säger bara TACK OCH LOV att han bor i Turkiet och inte här, för då hade det bara vart en tidsfråga tills jag vart bränd i form av att slänga mig i hans armar igen.
Det är när det kommer till destruktiva relationer som jag har noll självdiciplin.
Jag vet vad som är rätt och vad som är fel, men 'ofta' (två relationer) blundar jag för det och låter det gå för långt.
Hur som så blir det lättare att stå emot nu när jag är här och han där, men känslomässigt är jag uppenbarligen inte över honom ännu.
Men som sagt, time will tell och tiden kommer så småningom förtella att jag är finito med det där!
Tååålamod och styrka! :)