Man väljer själv hur sitt liv ska se ut, men ibland krävs det lite hjälp på vägen..
Det hon skriver är ingen nyhet, speciellt inte för mig men det var på något sätt ett sådant 10-poängs inlägg som träffade rätt på spiken!
Speciellt med tanke på att hon inte verkar ha det i bagaget, utan bara reflekterar från en anhörigs perspektiv.
Jag skrev ju för ett tag sedan att jag ska ta upp min trassliga bakgrundsstory, måste som sagt bara sätta mig ner och göra det på rätt sätt.
Det är mycket jag har förträngt och glömt så jag behöver kika igenom gamla personakter och dagboksanteckningar, samt prata med alla mina kontaktpersoner som fanns i mitt liv kring den tiden.
Ni kanske har sett mystiska ärr på armar och ben, och vi har alla något i bagaget även dom man minst anar..
Jag känner att jag vill skriva av mig om det för att hjälpa andra som kanske är eller just tagit sig ifrån samma situation, och då pratar vi drog och alkoholmissbruk samt självskadebeteendet.
Även om man inte tror det när man är nere i skiten, men det finns faktiskt en väg upp till ett värdigt liv.
Och jag är så tacksam och stolt att jag fick hjälp att hitta den vägen, för jag har aldrig trivts så bra med mitt liv sedan jag ordnade upp det.
Det känns som om mitt förflutna handlar om en helt annan människa, och när jag läste igenom en av mina dagböcker från tiden på behandlingshem så grät jag..
Jag tyckte så synd om den trasiga och förvirrade lilla tjej som satt och skrev i den boken, och vid den tiden inte insåg hur fel och tragiskt det var..
Hur hon inte insåg att hon behövde hjälp att bli 'frisk' och ändra sitt skeva tankesätt gällande det mesta..
Och den tjejen lilla var jag, för 5 år sedan..
o andra sidan har det gjort dig till den fantastiska människa du är idag!
Tack raringen min :*
Du är enormt stark Miki.
Grymt starkt att du tog dig ut ur mörkret. Det märkliga är att när man ser tillbaka så kan man inte förstå hur mörkt allt var, som du skriver känns det som att det är en annan person som man tittar tillbaka på. Saker som var så svåra blir så lätta när man kommit igenom det.
Känner tyvärr fler som haft samma problem med att skada sig själv. Jag har inte gjort det själv, men kämpat mot lite andra motgångar. Ska man se någon fördel med det hela så är det väl att man blir väldigt ödmjuk av det hela!
Bra jobbat av dig, bara ösa på nu! :)
Håller med dig till punkt och pricka, och trots att man vet att tiden läker alla sår efter all erfarenhet så är det så svårt att tänka så då man är mitt uppe i det. Jag kan inte ens minnas knappt hur dåligt jag mådde, kan bara föreställa mig.
De flesta negativa erfarenheter gör en ödmjuk, men jag får också en daglig påminnelse om varför jag aldrig ska titta tillbaka.
Och jag tror att det hjälper andra att förstå att det finns hopp.
Jag minns att några ur personalen på behandlingshemmet hade ärr på armarna och då visste jag att det gick att ta sig upp, om man bara ville och hade kraften.
Tack för din kommentar :)
Håller med dig till punkt och pricka, och trots att man vet att tiden läker alla sår efter all erfarenhet så är det så svårt att tänka så då man är mitt uppe i det. Jag kan inte ens minnas knappt hur dåligt jag mådde, kan bara föreställa mig.
De flesta negativa erfarenheter gör en ödmjuk, men jag får också en daglig påminnelse om varför jag aldrig ska titta tillbaka.
Och jag tror att det hjälper andra att förstå att det finns hopp.
Jag minns att några ur personalen på behandlingshemmet hade ärr på armarna och då visste jag att det gick att ta sig upp, om man bara ville och hade kraften.
Tack för din kommentar :)
