Jag är i skrivande stund extremt känslomässigt berörd.
Fann av slump en blogg som ledde mig till en andra blogg, och båda handlade om två tjejer som borde ha haft hela sitt liv framför sig.
Både var lyckliga nyblivna mödrar, men fick en cancerdiagnos som slog framtiden i spillror och som var starkare än rättvisan..

Båda dessa unga kvinnor skriver så vackert, detaljerat och utelämnande om sig själva, sitt liv och sin individuella kamp.
Motviljan, frustrationen, sorgen och emellanåt paniken att behöva slitas från världen, sitt barn, sin familj och sin framtid gjorde att jag ärligt talat fällde mer än en tår..
För alla har vi mål, hopp och drömmar och föreställ er att allt detta en dag slås i spillror?

Oavsett hur mycket man vill, försöker, hoppas och kämpar så tror jag tyvärr att ödet är skrivet i stjärnorna och när tiden är inne så måste man ta farväl och gå.
Sen kan jag personligen önska att när min tid på jorden har kommit till det sista kapitlet så försvinner jag helst fort och sorgelöst, utan att hinna reagera.
Jag vill absolut inte behöva vänta in min död i medvetenhet om att jag snart ska somna, fy vad hemskt att behöva planera sin egen begravning.

Anyway, för att underlätta för sina närstående så kan man arkivera diverse önskemål om olyckan skulle vara framme. Det gör man i 'vita arkivet'.

Och själva meningen med detta inlägg, som som vanligt vart längre än jag planerat, var att jag tycker alla kan skänka en slant till cancerforskning.
Det var länge sedan jag bad er skänka pengar nu, känner att det är dags igen.

Klicka in på antingen Cancerfonden eller Barncancerfonden och donera en slant.
Nu har det precis vart löning och jag säger som han i radioreklamen;
Hur skulle du känna dig om du vaknade upp femtio kronor fattigare imorgon?
Det är verkligen ingen summa som gör skillnad för dig, men det gör skillnad om vi alla bidrar..