Nej, nu ska jag verkligen lära mig turkiska!
Jag har vart mer motiverad än någonsin sedan jag kom hem förra veckan, och jag är så förväntansfull till att börja plugga språket igen på tisdag.
Jag sitter nästan dagligen och gör lite uppgifter i min turkiska bok och det går skitbra..
Det är enbart repetition nu eftersom det var några månader sedan jag satt i skolbänken i Istanbul.

Ni får verkligen ursäkta mig att jag tjatar om den där bloggen, men den gick rätt in i mitt hjärta och nu för någon timme sedan så brast det för mig.
Jag läste ett inlägg som var sååå känsloladdat och rörande och med en stenhård avslutande mening som fick mina ögon att tåras och det svämmade över!
Min kollega James stirrade på mig med öppen mun och brast sedan ut i skratt!
"Din jävla mjukis, sitter du och gråter över den där bloggen?!"

I am amazed!
Mina kärleksbekymmer just nu känns som en fis i rymden..