Vi hade en trevlig lunch idag, jag, Maja, Hermine och Sidiqa.
Vi satt och pratade om tonåringar och deras beteende samt hur vi själv var i den åldern.

Jag till exempel var oerhört elak mot mina vänner då jag gick i lågstadiet.
Mina två "bästa kompisar" var höjdrädda så jag tvingade dom att klättra högt upp i träd och sitta där, för att sedan springa därifrån när klockan ringde in så att dom fick ta sig ner bäst dom kunde.
Att ligga på rygg och åka baklänges ner för en lång rutschkana var också en favorit som jag tvingade dom till.
Palla äpplen från gatans suraste gubbe, sno pengar hemifrån för att köpa godis till mig, riva upp blommor ur rabatter i folks trädgårdar etc etc..
Det sjukaste var dock att jag tvingade dom att kalla mig chefen eller härskarinnan, dom fick under inga omständigheter kalla mig vid namn förutom under lektionerna.

Sidiqa berättade en gång då hon av misstag hällde en stor kanna kokhett té över sig själv, för att sedan skylla det på sin syster som fick en utskällning som hette duga.
Maja var alltid skogstokig och förbannad på sin mamma, det räckte med att mamman sa hej och Maja fick en raseriutbrott och kastade allt hon kunde få tag på och bara gallskrek!

Man undrar ju hur tusan man resonerade och tänkte som barn?
Jag minns även att jag ljög väldigt ofta för mina föräldrar, speciellt i högstadiet..

WICKED! Men lite kul, hahah..