Idag har vi haft en trevlig dag i Istanbul i goda vänners lag.
Tog mig till Beşiktaş där superchauffören Malin kom i sitt superåk, och vi begav oss gemensamt till Bebek där brunch avnjöts på terassen till ett smultronställe som jag dessvärre inte minns namnet på.
Där vart vi sittande i timmar för att sedan återigen bege oss mot Beşiktaş då jag skulle möta upp Louise, och Malin tillbaka till den asiatiska sidan för några timmars jobb.

Louise och jag åkte gemensamt till Sirkeci, vilket gjordes kommunalt som fick mig att känna mig som att jag bodde här igen.. En positiv känsla! :)
Vi hamnade på ett trevlig café där latte, baklava och skvaller avhandlades innan vi mötte upp Yvonne för att gå till hennes pojkvän Turan's restaurang.
Té, middag, vin och massor av tjejsnack i timmar tills jag insåg att jag behövde komma hem till min lista där jag skrivit upp alla anledningar till varför jag absolut inte börja sörja O.
Alla har vi olika metoder, och den metoden tror jag är bra i detta läge då det är lätt att glömma bort allt det negativa då man är ifrån varandra och bara minns det positiva..

Hittills har jag inte delat med mig om något av det negativa i mitt förhållande med O, det har känts för privat men nu känner jag att dom här fem månaderna tillsammans har kommit till sitt defenitiva slut och därför delar jag med mig om det.
Kulturskillnaden var tyvärr ett för stort problem i våran relation, då jag absolut inte känner att jag kan ändra mig till den grad som förväntas för att jag ska passa in i 'hans' turkiska värld.

Jag har vart med om för mycket och på kuppen blivit en 'för' stark individ för att kunna sänka mig till den grad som krävs för att man ska stå ut med att vara en turkisk 'hemmfru', vilket i mina ögon är som en servitris.
Nej tack, jag har mitt på det torra i Sverige och finner förhoppningsvis kärleken igen.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar prinsen...

Vi bjöd på fåglarna på resterna..