Nu ska vi se, senast jag skrev var i söndags då jag flippade ut hemma och vart en nervvrak.
Det höll i sig och resulterade i ett uppbrott mellan mig och O, så hans namn kommer framöver vara ett minne blott.
Det var jag som tog beslutet att ge upp vårat förhållande, och trots att det känns väldigt tungt just nu så vet jag att det är för mitt eget bästa.
Kulturskillnaden är alltför påtaglig för att den här relationen ska vara sund, och det är bara mig det kommer gå illa för i det stora hela.
Men nog om det..

Befinner mig i skrivande stund i Istanbul och ska spendera morgondagen här för att sedan återvända till Sverige på torsdag förmiddag.

I måndags, dagen efter mitt psykbryt så begav jag mig ut i ett väldigt regnigt Alanya för att äta lunch tillsammans med min gamla chef Huseyin samt min kollega Nedim på Sky Lounge bar.
Det var trevligt att få komma ut själv med tanke på hur läget var hemmavid, skönt att få tänka på annat samt sitta och skratta åt gamla minnen tillsammans med vänner.
Där vart jag kvar ett tag, och tre större vinglas senare satt jag i en taxi på väg till Damlataş för att möta upp en go bloggläserska som bor i Alanya.
Vi hade en trevlig kväll tillsammans, och det kändes verkligen skönt att få sitta ner med en utomstående och bara få vräka ur sig all skit som man gått och bärt på.
Hon var en mycket god kvinna, med rötter från en norrländsk stad där jag har massor av släkt.

Jag var lagom rund om fötterna då jag skulle hem och det tog inte lång tid innan jag stupade i sängs efter jag kommit hem.
Vaknade upp klockan 7 med en massiv bakfylla och önskade inget annat än att få dö.
Hade grova problem med att somna in igen, men lyckades så småningom slumra till för att sedan vakna vid 13.
Stängde resväskorna, försökte så gott som möjligt att göra iordning mig, sa några sista ord till O för att sedan åka till flygplatsen med hans betjänt.

Kom fram till Istanbul och gick nästan på en gång ut för att möta upp Lina på middag.
Har som vanligt alltid supertrevligt med denna tjej, oavsett vilken sinnesstämning vi båda är på.
Ikväll var en typiskt sådan kväll då ingen av oss hade nära till skratt, och det känns så skönt och avslappnat då att man båda kan sitta och beklaga sig utan att känna sig om en energikrävande klagoande.
Alla plus till dig Lina, jag har verkligen hittat en livslång vän i dig.

Nu är jag hemma igen, försöker peppa mig själv till att inte vara alltför nedstämd - jag är trots allt den som går vinnande ut ur detta, jag har absolut inte gått miste om något..
Träning, bra kost, struktur i vardagen, framtidsplaner samt tid kommer läka alla sår.
Jag har trots allt gått igenom ett uppbrott förut, och det här kommer inte ens i närheten av det med mitt ex.
För då mådde jag verkligen dåligt och hade svårt att se en ljus framtid med lycka och glädje..
Men det kommer, tiden läker alla sår! :)