Något som jag ibland roar mig med, då jag känner att jag har en bra utseende-dag är ögonkontakt med främlingar.
Finns det något mer spännande än att ha intensiv ögonkontakt med någon i några sekunder som du passerar i till exempel tunnelbanan och vet att du aldrig kommer se igen?
Jag är absolut ingen person som raggar eller flörtar på krogen, snarare tvärtom.
Förvisso går jag aldrig ut med det syftet, när jag väl är ute så är det med vänner och för att ha en trevlig stund ihop, inte söka efter män.
Jag vet inte, kalla mig tråkig eller what so ever men jag tror att chanserna är extremt små att man ska hitta en vettig karl ute i den svängen.
Och jag letar inte heller, och har aldrig gjort i och med att jag är så oerhört komplicerad känslomässigt och relaterat till karlar.
Jag blir lätt attraherad, men efter det är det som en spärr inom mig som gör att jag absolut inte kan gå längre eller känna mer.
Att titta och tänka på avstånd passar bra för mig, men kom för fan inte nära! :)
Jag misstänker att jag omedvetet söker fel, och fel är inte svårt att hitta hos personer om man fokuserar på det..

Som en person en gång i tiden sa till mig som jag tyckte var så himla klockrent och dessutom stämde in ultimat på mig, "I don't do dates". Me neither..