Det vart ju impulsbestämt igår att vi skulle ut en liten sväng.
Min plan var ju att hålla mig hemma för att sedan gå upp tidigt idag och ta mig till gymmet och därefter till Emmi.
Meeen, så vart inte riktigt fallet..
Efter en jättetrevlig och god middag hemma så tyckte Eija och Helena att jag skulle joina dom.
En vinflaska senare befann vi oss på en bar med en varsin drink i handen, och vidare efter det.
Det händer ju som ni förstått väldigt sällan att jag går ut och slår klackarna i taket nu för tiden, jag tror jag har gjort mitt på den fronten i mina dagar..
Tänk bara då jag jobbade i Alanya under drygt fyra månader 2006, där hade jag två kvällar då jag inte drack och var ute..
Under 1,5 år på Malta vart det ju också en hel del festande, snittet låg väl på 2-3 kvällar i veckan.

Hur som, det jag ville komma till var att man tål inte lika mycket nu för tiden.
Och dagen efter är heller inte lika angenäm.

Under gårdagen var allt på topp, trots dom större mängderna drinkar vi fick i oss.
Vi spenderade mestadels av tiden på dansgolvet.
Idag däremot när jag vaknade vid 10.00 så insåg jag att jag var lidande av tidernas värsta bakfylla.. Någonsin.
Ni vet då det inte spelar någon roll hur man ligger, allt är oskönt och hela huvudet dunkar och känns som om det bokstavligen talat ska sprängas.
Och eftersom det inte är skönt hur man än ligger så ligger man ju och vänder och vrider på sig och då smärtar det ännu värre i huvudet..
Och vi alla vet att vatten är den enda som verkligen hjälper mot en bakfyllehuvudvärk.
Men tyvärr hade min kropp idag bestämt sig för att inte sammarbeta, vilket resulterade i att jag inte fick behålla det här vattnet.
Jag sov hemma hos Eija och hon mådde likadannt så det var skyttetrafik mellan sovrummet och toan, vi fick turas om att springa in dit med handen för munnen.
MYYYYSIGT!
Jag kan även passa på att tillägga att det kanske har hänt max 2 gånger i hela mitt liv att jag har spytt på grund bakfylla, så ni förstår hur illa det var idag va?

Tack och lov fick vi sova några timmar efter incidenten på morgonen, så vi gick upp igen runt fyra för att gå och hämta bilen, skjutsa Eva till jobbet och därefter styrde vi mot Vällingby centrum där Eija skulle lämna tillbaka ett par glasögon samt försöka oss på att äta.
Vi slog oss ner på en trevlig pizzeria där dom pratade turkiska, självklart känner man sig som hemma då.
Tyvärr var våra kebabpizzor vidriga så vi åt knappt hälften innan vi reste oss och gick.