Fy om det är något som jag är allergisk mot så är det negativa, pessimistiska och självömkande människor.
Finns det något mer energikrävande än att sitta och lyssna på någon som tycker synd om sig själv och inte gör något åt sina problem?
Jag är den enda som är ansvarig för mitt liv, och det är mitt ansvar att se till att jag mår bra och att livet ter sig så som jag vill att det ska vara!
Det är den inställningen alla bör ha, för det är dagens sanning.

Sitter man däremot i en pissig situation så som att vara i ett värdelöst förhållande men att inte ha ork eller planer på att ta sig ur det, men inte heller klagar och tycker synd om sig själv, fine!
Synd för dig, verkligen, men ett plus eftersom du inser att det är ditt val och inget att klaga över.

Eller dom som klagar över sin ekonomi och hur lite pengar det blir kvar efter räkningarna..
Det finns inget drygare att lyssna på!!!
Jaha, men strukturera om dina räkningar då? Dra in på något? Sök ett extrajobb?
Och sluta för fan att klaga, vad hjälper det förutom att ge skavsår i folks öron?
Folk har det värre, vad glad för att du har ett hem, en säng och mat på bordet varje dag!

"Åååh, jag har så mycket att göra i skolan, jag är heeelt död!"
Den status-uppdaringen har jag ett antal på Facebook som skriver ett flertal gånger i veckan..
Okej, vad exakt vill du att vi ska göra åt det?
Tycka synd om dig? Klappa dig på axeln och säga hur duktig du är? Göra dina läxor?
Snälla, intresseflaggan hissades första gången, eventuellt andra men det räcker nu, vi vet att du går i skolan - bra för dig!

Sen finns det ju personer som är konstant nedstämda och deprimerade som har en vana av att vända sig till mig.
Den här klassiska "Hej, hur är det? - Jo tack bra, själv då? - Skit."
Som sedan antingen följer av en lång klagoramsa eller inväntar att man ska fråga vad som är fel..
Ta mig inte fel, är det en nära vän som har en dålig period och inte mår bra är det klart man finns där och lyssnar och försöker ge råd och hjälp för att ställa saker och ting tillrätta, det brinner jag faktiskt för, MEN när det är någon som oftast är neggo så ledsnar man totalt..

Och dom här dröserna av unga småbarnsmammor som klagar på att dom är tvungna att göra allt.
Okej, jävligt tråkigt att pappan inte tar sitt ansvar fullt ut men det måste ju ändå vart något ni har haft i förberedskap?
Om han nu är så värdelös och inte gör ett piss för att underlätta det för dig, lämna då?
Vad finns det att stanna kvar hos om han inte respekterar dig och delar ansvaret?

Sen har vi stålmorsorna, som Annika till exempel!
Hon drar hela lasset själv med två små barn och det är inte ofta hon klagar.
Jag skulle kunna räkna antalet gånger på mina två händer, och då har vi ändå en rätt nära relation till varandra.
Det tycker jag är stort, alla plus till dig Annika, du är en riktig guldmamma åt dom små änglarna!

Hur som, kan folk bara sluta klaga och tycka så jäkla synd om sig själv?
GÖR NÅGOT ÅT SAKEN ISTÄLLET ERA HANDLINGSFÖRLAMADE PESTRÅTTOR!