liiite turbulent sådär..

Meeeen, jag överlevde som sagt!

Förvisso så var den på delad första plats min värsta flygresa genom tiderna!
Delad förstaplats med resan från Tyskland till Sverige (mellanlandning från Malta).

Först och främst så vill jag göra klart en sak för er alla som känner mig bra;
Jag lovar på heder och samvete att jag inte överdriver detta nu!

Det var ju storm och regn i Istanbul då vi lyfter och redan där misstänker man ju att det kan bli en skumpig resa med eventuell död som utgång (...).
Flygvärdinnorna var alltså tvungna att hålla i sig i stolsryggarna medan dom försöker dela ut mackor och dryck, och tillslut ger dom upp och rullar tillbaka vagnarna.
Det skumpade och for så mycket så en femtedel av passagerarna 'skrek' av rädsla ett flertal gånger.
Alltså inte skrek som i SKRIIIIK, men jaa ni fattar.
Jag är som jag tidigare nämnt inte det minsta flygrädd, men denna gång bad jag faktiskt till gud med tårfylla ögon och dunkande hjärta.
Jag hade mina ben helt spända så att fötterna tog stöd emot stolen framför mig, eftersom jag lyfte några centimeter från stolen när det började guppa, innan jag fått på mig bältet.




Jag och majoriteten av passagerarna vart rätt skakis när vi gick av planet och hjärtklappningen slutade ju inte dirket i och med detta, eftersom jag visste att O stod utanför flygplatsen och väntade på mig.
Och vi har ju haft våra duster på senaste, så jag visste inte riktigt hur det mötet skulle bli.
MEN, det gick kanonbra!
Ett och annat surt ögonkast under bilresan till restaurangen, men sedan tog jag upp det och bad han sluta bli så upprörd hela tiden, problem solved! :)
Vi hade en mysig middag med vin och levande musik, och begav oss därefter till Alanya.
Jag hade ju knappt sovit något, och bara stressat runt hela dagen samt suttit med dödsångest på flygplatsen så jag var rätt slut och slumrade till flera gånger i bilen.
Och hemma stupade vi i sängs direkt..

Efter frisören innan jag åkte mot flygplatsen så mötte jag upp Yvonne, Louise och hennes vän som jag inte minns namnet på för lite lunch vid Taksim Square.
Goa tjejer och god lunch! :)
Burak och Malin skjutsade mig till flygplatsen och försökte lugna ner mig..
Skönt att man har vänner!

Yvonne, Louise och den där tjejen utan namn.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

namn,


mail, (publiceras ej)

blogg,

kommentar,

Trackback