Dagens jobbigaste händelse var helt klart när O's mamma ringde och pratade, och då hon fick höra att jag var på plats i landet så skulle hon genast prata med mig.
Till saken hör den att hon pratar inte ett ord engelska, och min turkiska är tyvärr inte så stabil och speciellt inte när jag är under stress, vilket jag blev när O sträckte fram mobilen..
Han tyckte det var superkul och jag satt där och stammade helt röd i ansiktet.
Jag förstod kanske 80% av det hon pratade om, men jag visste inte hur jag skulle svara!

Hur som, hon är god och sa en hel drös med söta saker.
Även fast vi inte kan kommunicera så tycker jag om henne, och blir glad när vi ska träffa henne.
Hon är stencool, jag är övertygad om att det är hon som har sista ordet i deras familj.
En inte alls så gammal kvinna med snygga kläder, alltid välfixat hår och snyggt smink..
Tack och lov ingen huckle-tant som ska försöka få på mig en slöja!