Jag vet inte hur ni är, men om inte jag har musik i öronen och inget framför mig att läsa på tåget så sitter jag automatiskt och stirrar på folk..
Oftast utan att tänka på det, och bara sova med blicken vilande på någon medpassagerare.
Detta finner jag extremt irreterande om någon annan gör mot mig, men jag kan verkligen inte hjälpa det när jag gör det.
Det är som om jag bara flackar runt med blicken och är rastlös om jag inte kan stirra ut någon människa..
Jag längtar till sommaren då man kan börja gömma sig bakom stora solglasögon igen.