Jag och O satt precis och pratade om nyårslöften och då slog det mig att jag har ju det ultimata för mig!
Jag skrev tidigare att jag inte var så mycket för sådant, men jag ångrade mig och det kan ju vara lite kul att ha ett och se om man lyckades bir yıl sonra (1 år senare).

Den 31:a december 2010 så ska jag vara så pass säker i turkiska att jag alltid förstår sammanhanget när folk pratar.
Helst ska jag också kunna prata flytande, men jag vet att det tar mycket längre tid än vad det tar att förstå..

Det gott folk, det är mitt nyårslöfte för år 2010 och därmed basta!

Sen slog en annan grej mig som ett flertal där hemma i Sverige kommer jubla för.
Jag tvekar starkt på om jag någonsin skulle klara av att bli en turkisk hemmafru..
Det här med att serva och passa upp på sin man, och inte få något tillbaka förutom "att bli försörjd och beskyddad".
Vad fan, kom igen.
Ska frugan var någon pass-up/slav?
Och dessutom kan jag verkligen inte laga mat..

Igår åkte vi förbi Migros, O gav mig kreditkortet och sa att handla hem vad jag ville.
Jag och Ahmet gick in, och ingen av oss visste vad vi skulle köpa..
Jag började misstänka att han ville att jag skulle handla hem mat, och sedan laga den maten till oss.
Jag laga mat?
Det är nästan lika lyckat som då jag slår in paket..
Kom ut därifrån med åtta stycken jordgubbs-yoghurt, sex stycken chokladmuffins och tre flaskor cola, besvikelsen var inte så svår att tyda..
Äsch face the fact, jag kan inte laga mat och om jag ska lära mig laga turkisk mat så är det bara att sätta mig på matlagningskurs med hans mamma i minst 1 månad!