Jag måste lyfta upp och prisa Facebook nu alltså!

Är man svartsjuk eller helt enkelt inte litar på sin partner så är Facebook dödsstöten, men som tur är så är jag singel och har inga problem med ovanstående för tillfället.

Men det här med att typ alla har Facebook är ju stort!
Jag rensade ur massa gamla grejjer här om dagen och fann gamla dagböcker från 10 år tillbaka, och vart påmind om min första utomlandsförälskelse, Harun..

Första gången jag var i Turkiet så träffade jag Harun på en båt i Marmaris där han jobbade som vi var ute och åkte med två eller tre gånger.
Ung och naiv som man är i femton-årsåldern så vart jag dödsförälskad och trodde på fullaste allvar att han var min framtida man!
Det var ju under den här resan som jag fattade tyckte (besatthet) för Turkiet och sedan dess har jag bara haft 1 år som jag inte vart där på..
Hur som helst så åkte jag tillbaka året efter det med min dåvarande fästman och träffade honom av 'slump' (eller inte) men eftersom jag var i ett förhållande så var det bara vänskapligt, trots att hjärtat hoppade trehundra extraslag..

Sedan dess har jag aldrig återvänt till Marmaris utan varit i Alanya under somrarna.

För att komma till poängen så hittade jag min gamla dagboksanteckningar med bland annat hans för och efternamn, och gissa vem jag letade upp på Facebook sekunden efter det?
Fullträff, han bor nu i England sedan sex år, gift och har tre jättefina barn.
Vi emailar nu och stämmer av läget och uppdaterar om vad som skett under dom senaste 9 åren vi inte har haft kontakt på.
Verkligen kul och spännande! :)
Har ser veeerkligen äldre ut, dessutom har han lagt på sig en del kilon, hehe..