Och nu fortsättningen på den vackraste och största kvällen i hela mitt liv..

Jag hann berätta om nervositeten som jag upplevde innan han uppenbarade sig, och tro mig - den känslan var inte okej.
Jag var övertygad om att jag skulle svimma vilken sekund som helst, men när han väl kom upp så dog jag!
Jag hörde eller såg inget förutom honom och jag kände att jag rodnade kraftigt!
Känslan var helt sjuk, det var så ofattbart mäktigt!

Konserten var grym och jag var på rosa moln hela tiden!
Jag tröttnade aldrig på att titta eller lyssna på honom, det var magiskt! :))
Det pirrade konstant i magen och jag försökte kontrollera impulsen till att studsa upp på scenen och anfalla honom..

När han sjöng sista låten vilket var den första jag hörde med honom, Gülom, så brast det totalt för mig..
Är man en besatt stalker eller om vi lägger upp det i finare ord, hans största fan, så är det okej att bli sentimental..
Jag höll mig tills jag kom utanför lokalen för att röka, men där så kunde jag inte hålla emot utan började störtböla!!
Förvisso av lycka och glädje, men ändå..
Glädjegråten byttes dock rätt fort ut till sorg-gråt då jag fick höra att Engin hade lämnat lokalen omedelbart efter konsertens slut, och jag som hade blivit lovad att åtminstonde få säga hej och ta ett kort med honom..?

Insåg att det var ett dött lopp och bad tjejerna om att vi skulle åka hem så jag fick sova bort ångesten, men tack och lov övertalade dom mig att stanna.
Bättrade på sminket inne på toaletten och beställde in en till flaska vin.
Mötte inte långt efter det på Hüseyin som var arrangör och frågade om det stämde, vilket det gjorde MEN att han var hemma hos honom och att vi skulle dit på efterfest så fort lokalen var färdigstädad.
Gissa om jag var snabb på att gå in i köket och hjälpa till turk-mamma med disken efter alla 200 personer?

Tre timmar senare satt jag i bilen fylld av förväntan och återigen nervositet över att få träffa min Gud!
Kommer in i lägenheten och går direkt fram till honom på skakande ben och kastar mig om hans ben och börjar böla och skaka om honom!
Eller inte, haha..
Går fram och ger cigaretterna som vi köpt åt honom som han hade bett om, får ett tack och ett leedne och svimmar nästan.
Sätter mig i soffan och får snabbt höra att det är Engins plats, blir nöjd av sittplats-valet och makar över till andra sidan soffan, min plats bredvid Engin är därmed säkrad.
Måste verkligen på toa men vägrar resa mig upp förrän han har kommit och satt sig, och när han väl gör det stannar mitt hjärta och jag blir stel som en pinne.
Glömmer bort att andas och känner att mina händer är helt fuktiga..
Stämningen lättas dock snart upp när han börjar spela på förfrågan.

Natten rullar på och jag hinner båda ta kort med honom (cirka 30 stycken, hehe), prata med honom, filma honom, stirra på honom, skåla med honom osv osv..
Han frågade lite om mig och hur det kom sig att jag var så frälst i hans musik.
Han var väldigt fascinerad att jag som svensk var ett sådant stort fan, och sedan så många år tillbaka.
När jag dessutom bad han spela min låt så fick han en chock igen för den låten är tydligen långt ifrån en av dom populäraste.. :)
Jag tog mig dessutom mod till att föreslå att han inte skulle åka med planet vid 6, utan stanna kvar i Sverige, haha.
UTÖVER det frågade han om jag hade Facebook, och jag ville bara sjunka genom jorden då.
Förstå att jag heter Nurşani där, och dessutom har mailat honom!!! STALKER ALERT!!

När han skulle gå fick jag världens finaste kram och när han stod i hallen innan dom skulle mot Arlanda så böjde han huvudet mellan människorna som stod ivägen och tittade TVÅ gånger och log mot mig, jag glömde dock bort hur man log och stod bara med öppen mun och stirrade.
Tittade återigen rätt på mig och vinkade på väääärldens gulligaste sätt innan han skulle gå..

Hur nöjd tror ni jag var efter den här kvällen?
Hur mycket tankar och känlsor hade jag i mig?
Framförallt, hur overkligt kändes det inte?

Fredagen den 23 April är den finaste kvällen jag någonsin vart med om, och jag kommer aldrig glömma den så länge jag lever!