Riktiga män bakar och lagar mat, helt rätt!
Förut hade jag en helt annorlunda inställning till detta, laga mat och sköta hushållet är ju kvinnans uppgift och jag skulle absolut inte ha några problem med att vara hemmafru.

I nuläget är det absolut inte något jag skulle välja, tristessen skulle verkligen ta kol på mig.
Och varför ska just kvinnan laga mat, städa, diska, tvätta och ta hand om hushållet?
Mannen är väl lika kunnig han, så länge han tar sig tid och ork att lära sig?
Som ni alla kanske har klurat ut så pratar jag framförallt om karlar från mellanöstern nu, och nej, jag drar absolut inte alla över en kant.

Är det inget som förväntas av mig så städar jag gärna.
Och även om jag är kass i köket så gör jag jättegärna en försök att slänga ihop en måltid, så länge det inte förväntas av mig.
Detta gäller allt hushållsarbete som man delar med 'sin karl', så länge han inte tar för givet att detta sköts av mig så gör jag det gärna.
Men så fort kraven och förväntningarna kommer så blir jag rebell och totalvägrar!

Jag har ärligt talat börjat få prestationsångest när jag befinner mig i O's närvaro hemma hos honom, och det stör mig sjukt mycket..
Det får mig att inte alls se framemot eller vilja bo där under mina 2,5 veckor i Alanya nu i Juni.
Jag skulle kunna sträcka mig så långt att påpeka att det till och med är ångestladdat, för det tar emot så mycket att ställa upp och bete mig som någon liten passup på honom!
Det skulle vara så lätt att slippa ångesten, men jag tänker inte anpassa mig till vad han anser är 'rätt'!
Om jag får gäster som ska bo hemma hos mig så är det jag som passar upp på dom, jag förväntar mig inte att dom ska passa upp på mig!

Han har aldrig nämnt något rakt ut men jag kan minsann se vad han tänker, och det irreterar mig sååå!!
Du har egna ben och armar, hämta ditt jävla té själv!!
Jag vet att det förväntas av mig att jag ska passa upp på 'min man', men när det är så blir jag snarare totalt anti och vägrar!
Varför kan inte han passa upp på mig och hämta mitt té??
Återigen, hade det inte förväntas av mig hade jag jättegärna gjort det, med glädje!
Men absolut inte när det blir sura miner om jag inte gör det, gör det själv slappo!

Här har vi en faktor som gör att jag aldrig kommer bli en fulländad turk, för det är väl det ovanstående som förväntas av turkiska fruar?
Nej, jag vill ha jämnställdhet!
Sure, är jag hemmafru så kan jag städa, diska, tvätta och laga mat om jag i utbyte får ett fulltankat kreditkort eftersom jag inte har någon möjlighet att tjäna mina egna pengar.
Däremot tänker jag inte springa runt som ett hushållsbiträde och plocka upp efter min man som om han vore en jättebebis som inte kan ta undan efter sig själv!
Jag tänker heller inte servera honom, om inte han serverar mig lika ofta.
Jag är hans fru, inte hans servitris!

Jag tänker aldrig någonsin göra något för någon annan som känns kränkande eller nedvärderande, och när jag gör saker för honom så är det just så det känns.
Just därför kommer jag aldrig göra det, och därmed framstå som världens sämsta frumaterial, haha!
Who cares?