Första nattpasset utav tre avklarat, det gick som en dans på rosor.
Jag varken gäspade eller snurrade runt i stolen av tristess, kan säkerligen ha mycket att göra tack vare det fantastiskt roliga sällskapet i form av en viss Gareth.
Den som blir uttråkad i hans sällskap har en humor-kromoson för lite, det är en sak som är säker.

Däremot önskar jag kanske att han var snäppet modigare då det vart problem vid fyra-tiden när det var dags för mig att gå upp en trappa till köket för att värma upp min mat.
Jag tog för givet att han skulle följa med mig upp, inte går jag dit upp ensam i mörkret utan beskydd!
Men icke sa nicke, här har vi minsann en likasinnad när det kommer till mörkerrädsla.
Det tog mig utan överdrift och med fysiskt tvång över 20 minuter att få med honom upp i köket..

Kul att man nu är spänd som en pinne på kontoret och tror att det lurar spöken och våldtagare i varenda hörn efter hans alla skithistorier..