Det är ett flertal kollegor som jag verkligen kommer sakna, och för att tyvärr se sanningen i vitögat så tappar man faktiskt den kontakten man har.
Att man alltid kommer vara vänner tvekar jag inte alls på, men det blir ju inte alls samma dagliga kontakt vilket dels är förståligt men väldigt, väldigt tråkigt..

En person som står väldigt högt upp, om inte högst på min sakna-lista är min älskade Luke.
Luke, Luke, Luke..

Vi har haft så mycket roligt i våra dagar och han har verkligen förmågan att förgylla mina dagar på kontoret!
Det som är kul med våran relation är att vi påminner lite om ett gift par som ena dagen fungerar hur bra som helst, allt är frid och fröjd men andra dagen så gör vi allt för att undvika varandra, för att inte ryka ihop.
Det är framförallt Luke som är drama-queen, han har flera gånger erkänt att han helt från ingenstans kan hata mig vissa dagar.
Och då menar han att han kommer till kontoret, får syn på mig och bara känner fientlighet rakt igenom.
Nästa dag är allt som vanligt och vi kan inte få nog av varandra.
Är det en normal relation mellan två kollegor?

Luke är världens coolaste människa, jag önskar att jag kunde klona honom och lämna kopian hemma till hans flickvän och till kontoret, så kunde jag ta med mig orginalet vart än i världen jag skulle.
Ultimat dröm-idé, synd att det är lättare sagt än gjort.

Du är bäst Luke, helt oslagbar och jag är verkligen tacksam att jag har fått äran att lära känna dig!
Nästa gång vi utför pranks på varandra blir det på ett random kontor i staterna.. :)

 

(Luke, it was not ice cream, it was yoghurt. And I was actually totally cool with that video until two years ago, when I finally grew up. I might have it somewhere, you wanna buy it?)