Ja, det här med att sluta röka hörrni.
Frasen 'here we go again' har tänkts lite väl ofta dom två senaste månaderna tycker jag nog..
Jag är ju verkligen inte beroende längre, men det är ändå det här mentala suget som kickar in ibland som är så svårt och då tryter oftast självdiciplinen också.
Åååh vad gott det vore med några bloss just nu, och så fort man har tänkt den tanken blir det som en besatthet.

Var och köpte plåster förra veckan så jag kunde vara förberedd när jag väl slutade, för det är bäst att inte bestämma i förväg utan bara vakna upp en morgon och känna att idag ska jag vara rökfri och därefter ta en dag i taget!
Som ni vet har jag slutat några gånger sedan jag tog mitt återfall i somras, men den här gången känns det på riktigt.
Har i skrivande stund 1 dags rökfrihet kvar tills jag kan säga 1 vecka igen! :)

Och en stor prövning igår gjorde att jag känner mig totalt trygg i min rökfrihet nu.
Att gå ut på krogen, sitta på en uteservering eller hänga i ett sällskap där alla röker är en frestelse.
Men tänk er då en sjukt fräsig altan där man sitter ett stort gäng med filtar under värmelampor med drinkar i händerna, turkisk musik från lägenheten och en grym stämning.
Alla röker utom jag och jag har bara några dagars rökfrihet bakom mig, men fixar det tamejfan ändå!

Trots att till och med Örpen försökte övertala mig att ta en cigg, och få mig att debattera för varför jag kände att just rökfrihet den kvällen skulle göra någon skillnad om jag ändå kände mig så trygg i min rökfrihet etc etc.
Jag älskar att röka och jag älskade mina cigg, men jag trivs bra som en icke-rökare och ska göra allt i min makt för att hålla det så!

På tal om igår föresten..
Drömkväll hemma hos Örpen som hade annordnat ett gourment-BBQ med ett gäng riktigt härliga och trevliga människor, majoritet turkar ;)
Miki stormtrivdes, ja.
Sen att vi befann oss i den finaste, coolaste och trendigaste lägenhet jag någonsin sett i Sverige gjorde ju inte saken sämre.