Inte så mycket aktion på drottningen idag.
Sitter och läser lite bloggar, lyssnar på turkisk musik och är allmänt nostalgisk, saknar mitt hjärta, förbereder mig mentalt för mitt möte imorgon med chefen..
Saknar allt som är förknippat med Istanbul, vänner, kärleken, vädret, omgivningarna, men det känns ändå helt okej att vara hemma. Än så länge! :)

Trivs med att sitta hemma och pausa och se papi fara runt och fixa med saker och ting och då & då kommer och busar med diverse kittel eller retsamma kommentarer.
Nattan drog precis till jobbet, mysigt med hennes pladder också!
Min bästaste vän!
Har lovat att styra iordning adventsljusstaken och måste dessutom ta tag i den enorma resväskan som står och glor på mig inne i rummet.. Snork..

Svänger eventuellt förbi Annika en sväng senare för att hälsa på barnen! Älsklingarna!!
Eventuellt till SATS med Eija för att flåsa lite också..

Kvällen ska spenderas hemma hos Anita och Camilla för mys på hög nivå!

En skön söndag helt enkelt..
Det är sjukt dimmigt utanför, undra hur det ser ut i Ista?

Några tankar bara..

Nu när man har vart borta från den svenska verkligheten ett tag så fick jag mig några tankeställare.
Först och främst så är jag så sjukt imponerad av ensamstående mammor.
Där en relativt ung tjej tar hand om ett eller fler barn hela ensam, för att svinet till pappa inte behagar att ta sitt ansvar fullt ut.
Fan, tummarna upp tjejer!
Ni gör ett sånt sjukt stort jobb och jag är så imponerad av eran styrka och kraft!

Och det andra är människor som inte kan glädjas åt andras lycka utan på en gång ska försöka hitta fel.
Är det fel på självkänslan, eller är det så att deras liv är så innehållsfattigt att dom har svårt att glädja sig åt att andra har det bra och kanske har träffat någon som gör denna person lycklig?
Att istället för att bli glada och ge denna person lyckoönskningar, så börjar man på en gång att hitta i fel och fokusera på det negativa?
Fy vad trist säger jag bara, ryck upp er och försök bli lite mer positiva.
Det negativa kan man fokusera på om det verkligen existerar, innan dess så ska man faktiskt försöka se det positiva och vara glad för varandra istället!
Människor och framförallt vänner ska hålla ihop, hålla varandra om ryggen och stötta varandra istället för att ge ifrån sig negativ och stämningssänkade energi!

Usch, jag blir så orolig över mitt lilla barn Malin.
Nu befinner hon sig alldeles ensam i Istanbul utan någon som ser efter henne..

Medan hon var i Sverige så kunde jag ju känna mig trygg i och med att världens goaste Suzanne (jag saknar dig!!) var närvarande, men nu när varken hennes mamma eller jag (hennes fake-mamma) kan hålla ett vakande öga på henne så känns det inte bra i maggropen..
Hittills har Malin vart ute på diverse äventyr som jag garanterat inte hade tillåtit henne att göra..
Och jag ångrar bittert att jag packade med mig pepparsprayen när jag nu förstår att hon om någon är den som behöver den som mest!
Förlåt Malin!!

Men jag säger som Ömer och Onur, håll dig hemma om kvällarna för det är farligt att gå ut!! Haha ;)

HAHAHAHAAAA!

Anna Anka är väl bara för skön?!

"I Klick! berättar den svenska Hollywoodfrun Anna Anka hur hon ska fira julen i Los Angeles – de ska ha svensk mat, dyra klappar och en ”dvärg” som ska göra konster och leka med barnen."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6202967.ab

Hahahaaa...

Avnjöt en svensk frukost som både jag och Eija kom fram till att det är den absolut bästa måltiden.
Ingen måltid slår en svensk frukostbuffé!
Länge leve hotel-frukostar, hurra hurra hurra!

Ibland sker det väldigt roliga händelser i min vardag som jag verkligen vill dela med mig om, men då jag från gång till gång är medveten om att personen som är inblandad i händelsen läser bloggen, kan jag självklart inte bränna mina broar och skriva det här!
Idag hur som helst så inträffade en sådan händelse, och det vart mycket fnitter och väldigt skära nyanser i ansiktet.
Men som ni förstår så jag kan uppenbarligen inte förtella er om detta..

Ikväll var det glögg-mys hemma hos Jenny så vi begav oss dit och frossade i bakverk, glögg och diverse alkholhaltiga drycker. Mycket trevligt, och det var faktiskt skönt med en lugn kväll..
Festliga aktiviteter lockar inte på samma sätt längre, då man har någon på andra sidan Europa som man önskar så innerligt att man var med..
Snart så.. :)

Hej och hopp, ber om ursäkt för en dålig uppdatering under helgen!
Ni kanske har lite förståelse i och med att jag nyss är hemkommen från paradiset..
Blir ju inte så mycket slötid hemma nu i början om man säger så.

Fredagens början bestod mer eller mindre av att vakna upp från dom levande döda, städade undan lite och kikade på väskan men insåg rätt fort att den orkade jag inte ta tag i..
Planen var ju att bege sig till jobbet för att säga hej till kollegorna och prata med chefen, allt gick bra men chefen missade jag tyvärr då han hade bråttom till dagis för att hämta upp sin dotter.
Vi bokade ny tid på måndag förmiddag så håll tummarna för mig..
Vet inte om jag har nämnt vad självaste mötet går ut på, men om jag inte har gjort det så är det ovanligt smart av mig och jag återkommer om det vid ett senare tillfälle. Typ måndag eftermiddag.

Klockan 18 hade jag middags-date med min underbaraste bästa pappa!
Rar som han är så hade han tillagat en av mina absoluta favoriträtter, stekt lax med hans hemgjorda skagenröra!
MUN-ORGASM!!!!!!
Vi hade en väldigt trevlig kväll, och jag insåg hur mycket jag verkligen hade saknat honom.
Det känns stort att papsen min stöttar mig och verkar vara relativt positiv till mitt beslut om att eventuellt återvända till landet i mellanöstern.. :)

Begav mig därefter vidare mot Annika för en mys-stund tillsammans med tjejerna som bestod av henne, Eija och Eva. Samt drottningen, jag.
Blev sittande ett tag och därefter styrde jag och Eija stegen ut mot natt-vimlet.
Gick ut och tog några drinkar och hade det trevlig i varandras sällskap men återvände rätt tidigt hem för att sova sked hemma hos henne.
Tog dessvärre inga kort, hade viktigare saker för oss. Hoho.

Gårdagen vart en skön 'mycket snack, lite verkstad' för min del..
Jag hade diverse planer så när jag ankom till Jakobsberg så försökte jag kalkulera ut när jag behövde börja röra mig för att komma till jobbet i passande tid..
Fikan med Nattan och Camilla drog dock ut på tiden, och efter den kände vi för att gå upp till Pergola en sväng och kolla läget, där vart vi också sittande ett tag och efter det ville vi alla pröva på nya menyn på Villan så slutdestinationen vart i det gula huset och jag insåg att något besök på kontoret icke skulle bli av samma dag/kväll.

Det var en trevlig kväll då en hel del folk dök upp som man självklart inte sett på länge, så det var många kära återseenden. Och sånt kombinerat med vin kan ju aldrig gå fel?

Igår var jag en fin storesyster och väckte lilla damen Nathalie med frukost färdig och uppdukad!
Jag tror jag fick i mig 6 stora ostmackor.. Mmmmm!!!

Hemmavid, en aning förfriskad, beslutar mig därför att icke blogga (oskriven regel) och att istället hoppa i sängs.
Hörs imorgon med bilder och updates om dagens/kvällens bravader!

Tjing & god natt Svea!

God morgon Sverige!

Vilken resa säger jag bara...

Ni vet ju att min morgon startade mindre bra med allt från el-chocker till biljett-nojja?
Jag borde ha insett redan då att oturen inte skulle få för sig att vända helt var det var..

Det här blir tyvärr är långt inlägg i och med att jag inte lyckades koppla upp mig på internet igår.

Det sista ni hörde av turken Miki var att hon skulle duscha och varmvattnet strulade, jag lyckades dock tillslut bli någorlunda ren bakom öronen och gjorde mig iordning lite snabbt för en promenad med min saknade lilla bebis Paço.
Jag var medveten om att jag var under tidspress så det var inte på kartan att jag kunde vara ute så länge med honom..
Väl i parken träffade vi dock en annan valp och dom fann varandra med det samma, och jag hade inte hjärta att avbryta deras stojjande så jag fick prioritera bort sminkning och hårföning, och blev kvar där ett bra tag..
Strunt samma, vem behöver göra sig fin för att mellanlanda i Riga?!

Väl hemma så stressar jag iordning det sista och stämmer av med Adem att han är på väg..
Mitt i skiten så knackar städerskan och en jävla bitch på dörren och börjar gapa om att hunden inte får bo kvar för att han smutsar ner sängkläderna!
Eeh, hur ofta är Paço i sängarna?
Dom måste syfta på Malins säng, för hon duschar nästan aldrig så den är skitig av andra anledningar..

Hur som helst så stod dom där och gapade ett bra tag och jag sneglade på klockan flera gånger.
Till slut så tände jag till och bad henne käft och låt mig få en syl i vädret, pladdrade på om att jag redan mailat hyresvärden om detta och att vi har redan denna disskussion öppen bla bla bla.
Det slutade med att jag bad dom återkomma om 1 timme för jag hade lite att stå i..
Ringde Adem och bad han lägga på ett kol och 20 minuter senare stängde jag dörren och lämnade kvar nycklarna.. Muahahaha!
Hundproblemet är dock nästan löst, vi håller tummarna.. Lilla hjärtat! :(

However så kom jag slutligen iväg till flygplatsen, nojjorna att något skulle gå fel hängde fortfarande kvar i luften och när jag skulle checka in min feta resväska så fick jag det bekräftat - this is not my fucking day!!
Det började med att en ful ryss helt oblygt trängde sig förbi mig och 5 andra i kön, och jag önskade verkligen att hon satte en nöt i halsen i den sekunden.. (jag fick lite hämnd senare..)
20 kg är ju gränsen som alla vet, även på Air-skit-Baltic.
När jag slutligen lyckats lyfta upp min väska på vågen/bandet så stannade inte vågen förrän det visade 29.9 kg...
Jag försökte flina lite dumt och påpeka att det måste vara fel på vågen..
Ej uppskattad kommentar.
Hon stirrade bistert på mig och sa att 22 kg kunde hon gå med på, så det var bara att ta ett steg åt sidan och riva upp hela packningen för att på något sätt försöka om-organisera skiten.

Svettig, stressad, förbannad och frustrerad står jag där i mina höga stövlar och försöker sparka och stampa på hand-bagaget för att det på något sätt ska bli lite mer kompakt så jag kan klämma in mer saker.
Fick slänga ett mindre antal saker, men väskans vikt slutade slutligen på 23.2 kg och det var OKEJ! TAAAACK!

Möttes av nästa överaskning, planet var försenad med 20 minuter.
Inga problem, desto längre tid att spendera i taxfreen..
När min flight ändrar skyltning och det står 'boarding' så skyndar jag iväg till min gate men ser att ingen har börjat boarda ännu. Folk står i kö, men that's it.
Sätter mig ner på cafét och beställer ett glas vin för att lugna mina psykiskt överansträngda nerver.
Plötsligt så ändras skyltningen till 'last call'!
Vad faaan?? Jag måste vara på helt fel ställe så jag börja flaxxa runt helt hysteriskt för att hitta den rätta kön medans en finne sitter och vaktar min handbagage..
Sen ser jag henne.. Trängsel-ryssen.. Ok, vi är på rätt plats, skyltningen är dock fel och planet är uppenbarligen försenat i mer än 20 minuter i och med att ingen har fått gå ombord på planet ännu.

(Den så kallade hämnden på ryssen fick jag då hon var tvungen att slänga all sprit hon köpt i taxfreen i Istanbul, i och med att det var andra tullregler om man bara skulle mellanlanda something, something.. MUAHAHAHA!!!!)

Hur som, återvänder till finnen och konstaterar att informationen är pung samt att vi blir mer försenade än bara 20 minuter..
Ni som känner mig vet att jag tycker om att prata. So did he.
Det resulterar i att vi blir bundisar och beställer in mer vin.
Inser rätt snart att vi båda två kommer missa våra anknytningsflyg i Riga, om dom inte väntar in oss..
När vi nu anländer.

TRE timmar efter utsatt tid lyfter vi från Istanbul..
Jag hade EN timme i Riga så jag förstår att något Sverige inom dom närmsta timmarna är icke aktuellt.
Kommer fram och får informationen om att nästa plan till Stockholm lyfter klockan 7 på morgonen, alltså 10 timmar senare.. Suck.. Suck.. Suck..
Finnen hade tur, han behövde bara vänta i 3 timmar på nästa flyg till Helsingfors.
Vi bestämmer oss för att äta middag tillsammans på Friday's som fanns på den öde flygplatsen, så jag spenderade 1 timme där innan jag åkte till mitt hotel.

Ok, jag har aldrig vart i något balt-land tidigare så jag hade föreställt mig att dom skulle sätta mig i en betongbyggnad i slummen med ryska prostitutes runt om knuten och hallicks i fejk skinnjackor som försökte värva mig till deras verksamhet..
Så var tack och lov inte fallet, utan jag hamnade på ett helt ok fyrstjärnigt hotel!

Jag vet inte riktigt vilket land Riga ligger i, men hur som helst så har dom limegröna taxi's där vilket jag tyckte var fint.
Och så har dom Swedbank, SEB och Nordea. Och Lindex och NCC bygg. Och Statoil!! :)

Blir ni förvånade om jag säger att jag inte kunde sova när jag låg i sängen?
Dom senaste 3-4 nätterna har vart omöjliga..
Anyway, min poäng är att klockan 00:30 kikade jag ut mot en stor lägenhets-byggnad som låg mitt emot hotellet, och det var tänt i nästan ALLA fönster.
Jobbar inte Riga-bor eller vad?

Sov ca 3 timmar och sedan skulle jag upp till transfern mot flygplatsen, fick med mig ett liten frukost-bag och sedan bar det av!
Allt gick tack och lov smooth denna gång..
4 visitkort har jag samlat på mig under resan från Istanbul till Stockholm.. Översociala Miki i farten! ;)
Piloten ska ha fett credd för att ha lyckats med den skönaste landningen jag någonsin vart med om.
Han gled ner så sjukt långsamt och mjukt så jag kände verkligen ingenting i öronen, vilket jag normalt sett lider av. Tummar och tår upp!

Pappa hämtade mig på Arlanda och nu sitter jag här hemma i köket med tända ljus och en kopp bryggkaffe.
Får se hur dagen artar sig, I keep you posted ;)

Om ni är intresserade så kan jag även påpeka att varmvattnet strular...

Okeeeeeeej, Paço gnagde precis på dator-laddar-sladden så den började ge ifrån sig konstiga frätande ljud med små, små gnistor där hans tand-avtryck syns...........

ÄR DET FARLIGT?!?!

Vad i satans skit?
Jag kunde inte sova igår heller, låg och vände och vred på mig i säkert 2-3 timmar..
Tänkte på 300 saker, och speciellt att något ska gå fel på flygplatsen?
Jag vet inte ens hur många gånger jag har flygit, miljontals, men denna gång så har jag en skum nojja..
Kan mycket väl bero på att jag flyger med Air Baltic och ska mellanlanda i Riga?
Det känns lite dodgy..
Anyway, Eija ringde och väckte mig för någon timme sedan och nu sitter jag här och panik-googlar så att jag ska ha stenkoll på allt.
Vad visar sig då, när man börjar gräva runt?

Jo, era dårar det ska jag tala om..
Jag är bara tillåten att ha ÅTTA kg's hand-bagage istället för tio..
Och om de godkända måtten stämmer med mitt jätte-handbagage har jag inte den blekaste om..
Dom har dessutom en avgift för bagage oavsett vikt, och det är €10!
Drar jag på mig övervikt så är det €15 per kilo.. Gulp.

Och dessutom så försöker jag klura ut om jag måste skriva ut biljetten, eller om det räcker med passet som det oftast gör, men det står det ingenting om..
Jag vet inte om jag vågar ta risken, kanske dumt att chansa?
Jaha, då blir det till att stressa iväg till ett internet-café! Niiiiiiiice!

Vilken rivstart på morgonen? Usch.
Nu - dusch!
Sen - promenad med Paço, samt hitta ett internet-café med utskrivare!
I mån av tid - MAT!!

 

Ok, om ca 15 minuter stänger bloggen för systemunderhåll..
Försöker brain-storma och se om jag kommer på något att dela med mig om..?

Jo jag kom på ett till skämt!!!

• - Mamma mamma, får jag ta en kaka?
  - Men ta en kaka då.
  - Men jag har ju inga armar... :(
  - Inga armar, ingen kaka.

Jag vet inte vad det är för fel på mig, men jag känner bara för att skriva, skriva och skriva just nu..
Så det lär bli lite pladder.
Antar att jag är nervös för morgondagen?
15:00 går planet, jag vill vara på flygplatsen i alla fall 1,5 timme innan avgång.
Vet inte hur trafiken kommer se ut runt 13:00 tiden, men det har säkerligen Adem koll på..
Eija min rara vän kommer och hämtar mig med sitt lyxåk när jag landat.
Förmodligen så kommer jag träffa Philip samma kväll som jag anländer, och efter det hem och frossa i ost-mackor.
På torsdagen ska jag umgås med min älskade lillesyster eftersom hon är ledig, och senare på eftermiddagen ska jag förbi kontoret för att prata med min chef samt dricka öl (läs svensk cider)..
På lördagen ska jag hem till Jenny på glögg-fest med tjejerna och på måndag eftermiddag ska jag träffa en mycket efterlängtad Charlie!

Jag har vart hård mot mig själv och inte gjort för mycket planer, jag kommer bara bli stressad då.
Det är dessutom bättre att suga lite på karamellen och inte hyper-träffa alla nära och kära på en gång.
Om man tar det lungt så har man roliga saker att se framemot desto längre! :)

Dååååså!
Då har man knatat runt på Istiklal för sista gången denna gång.
Det är sant, men jag njöt faktiskt..
Normalt sett så avskyr jag Istiklal i och med att det är så sinnesjukt mycket folk, men idag kände jag samma förundran som jag gjorde dom första dagarna i Istanbul.
Jag gick sakta omkring och tittade störögd på alla saker och ting och måste ha sett ut som en tvättäkta turist!
Musslor svullade jag självklart i, 10 stycken fick jag ner innan magen bestämt sa hayir teşekkürler (nej)..

Köpte en kaffe to go på Nero och kilade sedan hem..
Packningen är färdig, jag har hört med Adem om han kan skjutsa mig till flygplatsen så nu är det bara kvar att försöka slå ihjäl timmarna innan sängdags..

Jag misstänker att våran hundvakt knarkar, för han sitter och snorar som om han har amazonas regnskog i näsan och hans händer skakar som små dildosar.. Äckligt.

Som alla trogna läsare vet så var det vin-lunch på kartan idag med min käraste Lina.
Jag låg och vände och vred på mig till klockan fem någon gång så en försovning vore väl förvånande om jag inte drog?
Vi gick och käkade gözleme och därefter bänkade vi oss i en varsin fåtöj på The House Café och beställde in en flaska vin och påbörjade pladdrandet..
Malin anslöt även lite senare såg jag kunde ta avsked även där.
Fina tjejer som jag kommer sakna, och kommer se framemot tills jag träffar igen!

Tog en sväng förbi Gloria Jeans för en coffee to go och därefter kilade jag till nagel-salongen som skulle ta bort mina akrylnaglar en gång för alla.
Känner jag mig själv rätt så står jag max ut en månad och sedan har jag en en tid inbokad hos min nageltjej i Sverige för en påfyllnad. We'll see..
Hur som helst så visste inte denna salong vad dom pysslade med, trots att dom hade låtit så övertygande igår.. Jag blundade och be ihop flera gånger för att jag inte ville se vad tusan dom gjorde med mina stackars naglar.
Slet, bände och drog? HALLÅ, tror ni det hjälper? Det gör ONT!!!
Och tror ni det hjälper att jag ska sitta med fingrarna i ett aceton-bad i 15 minuter? NEEEEEJ!
Min turkiska är dock så pass begränsad att jag inte kunde förklara för dom att det dom gjorde var oproffisionellt så det tjöt om det..
Jag vart dock bundis med ena tjejen till slut och blev kvar på salongen en halvtimme efter att dom var klara för lite té-drickande och turkiskt pladder. Skräll.

Hemmavid och har precis blivit klar med packningen, så nu ska jag ta en sväng på stan..
Ta ut pengar för taxi'n imorgon, äta så mycket musslor som jag bara orkar samt allmänt njuta av den turkiska atmosfären..

Jag älskar Turkiet.

Snaaart ska jag uppdatera bloggen!
Idag har tydligen sidan systemunderhåll från midnatt och fram till 6 imorgon bitti, så jag har lite tidspress.
Håller på och packar och lite sånt just nu..

Tro det eller ej, men jag är på bra humör? :)
Saknar min kärlek, men det här är nog en bra prövning för vårt förhållande.

Hörs snart!

Klockan är 03:00 och jag tänker studsa i sängs.
Imorgon 12:30 ska jag och Lina ägna oss åt inget mindre än en sista vin-lunch!
(inte sista i den benämnelsen, bara för denna vistelse..)

Buena notte tror jag det heter på något språk som uttals i Lady & Luffsen.. Italienska? Emmi?

İyi geceler på världens vackraste språk, turkiskan..

Sänder kärlek och varma tankar till min mycket goda vän Philip..
Det hade inte kunnat vara bättre timing att återvända till Sverige än vad det är nu.
En gigantiskt kram ser jag framemot att få ge dig mitt hjärta!
Du och din familj finns i mina tankar just nu..

Och till denna karl ska vi dedikera ett alldeles eget inlägg!
Mannen som har mättat M&M's utsvultna magar många, många gånger under dessa tre månader..

Tack du heliga kyckling-man, vi är dig evigt tacksamma för den inte alls enformiga middag du till-lagat åt oss ett otaligt antal gånger.
Vi tackar också för allt té du har tvingat oss att dricka av ren artighet.

Idag har jag vart med min fina vän Louise, en heldag körde vi på!
13.00 till 21.00 hängde vi i gäng och det är alltid lika trevligt att spendera tid med henne.
Började dagen med en lunch på 1st café på Istiklal, jag åt kyckling nudlar som jag kanske har ätit ca 40% av mina tre månader här.
En sedvanlig fika på Gloria Jeans och därefter strosade vi utefter Istiklal på jakt efter örhängen till Louise vän.

Och nu ett meddelande; Jag vill inget hellre än att ha med mig massor av presenter hem till alla nära och kära, tyvärr får ni nöja er med en butter Miki i och med att jag har vart oansvarig och brännt alla mina pengar.

Vi passerade den stora fina kyrkan på Istiklal och jag skulle prompt in!
Här ska det bes..
Det var gudstjänst på något språk jag aldrig hört förut, säkerligen latin.
Satt och relaxade ett tag, tog upp kameran och stängde av blixten för att ta ett kort men då tornade en väldigt svart man upp bakom mig och knäppte mig på fingrarna. Aja bajja, inga kameror i kyrkan! Okej, okej..
Tände två ljus, ett för min finaste Roffe och ett för min farmor sedan lämnade vi gudstjänsten med frid i sinnet.

Tog ytterliggare en kaffe och strosade lite till därefter gick vi hem till mig för att se efter Paço och tur var väl det, för hundvakten som vi har verkar inte förstå att en hund behöver motion och promenader så det var bara att kila ut med det lilla livet så han fick springa av sig.

Därefter tog vi en till runda på Istiklal för att leta upp en salong som kan ta bort mina naglar, på riktigt denna gång.
Jag och Onur hade en kickboxnings-match för någon dag sedan och där gick min nagel av på mitten.
Och då menar jag mitten, så varje gång jag stöter emot mitt pekfinger mot något så strålar en vidrig smärta upp från nageln..
Detta bevisar självfallet att jag är starkast och slog hårdast, dock ej smartast taktik.
Anyway, så hittade jag en salong och jag skulle återkomma imorgon för det var något medel som dom behövde beställa.. Alla ställen jag gick till först ville ha 40-50 lira vilket är 200-250sek, men detta ställe skulle ha ynka 50 kronor! Wiipiididoo!

En kaffe och lite plugg på det och därefter gick jag till stammis-köket och sedan återvände jag hem.
Imorgon är det sista dagen i Istanbul och på kartan är date med Lina, Malin och Ahu.
Ahu är O's bror Gökhans fästmö, världens goaste människa.
Måste dessutom förbi Dilmer och snacka med dom och även till nagel-salongen.
Får se hur vi strukturerar upp dagen..

WOOOOHOOOOOOOOOO!!!

Det ska bli så fantastiskt KUL att komma hem till Sverige!! Heeeere I coooome!!!!

Nu bränner jag flip-flopsen och hälsar UGG'sen välkomna!

Ok, nu är det dags att påbörja det positiva tänkandet..
Att sitta ensam i en äcklig lägenhet med en fisande hund gjorde faktiskt inte saken bättre så här ska vi koncentrera oss på vad som är positivt med att lämna Turkiet för en period..

Det jag saknar med Sverige är följande;

• Arla's prästost i alla former!
• TRÄNINGEN!!! SATS, here I cooooome!!!!
• Polarbröd.
• Vesuvio.
• Frukost-skinka..
• Chai-latte på Waynes coffee i mängder.
• Brygg-kaffe, svart och utan socker!
• Familj och vänner, ingen nämnd och ingen glömd.

Jaa.. Och det är väl det enda som jag saknar med Sverige..
Jag vet hur det kommer bli, MAX 1 vecka kommer vara lite halvkul då man ska träffa alla igen, men sedan eller redan fortare än så kommer allt återgå till det normala..
Den gråa, trista, enformiga och systematiska vardagen..

Jag emailade pappa om att ett stycke prästost och ett stycke polarbröd absolut inte skulle sitta fel, och följande svar damp ner i inkorgen.. Hihi, se och lär gott folk, se och lär.

Idag var vi föresten och kollade in Turkiet lyxigaste hotel som är beläget i Antalya.
Jag kan inte minnas namnet, men något med Palace, haha..
Kameran hade jag glömt hemma oturligt nog, men tog några bilder med mobilen.
Alla sa olika siffror, men om jag förstod det rätt så hade hotellet kostat 1,5 miljard att bygga och jag är inte förvånad..
Jag kan inte ens beskriva lyxen på det hotellet, och ett stort antal kändisnamn radades upp som hade bott där, bland annat våran kära Paris Hilton.
Jag har aldrig i mitt liv, inte ens på kort eller i film sett en så gigantisk pool som fanns där.
Och alla kristall-kronor.. Och allt guld.. Herregud.
Jag ska försöka insistera på att jag vill ha mitt bröllop där. Wish me good luck..

Klockan är nu 1 turkisk tid..
Paço ligger bredvid datorn på köksbordet med rumpan mot mig och fiser som aldrig förr..
Har aldrig någonsin önskat så mycket att jag vore förkyld med en enorm nästäppa.
(Blir väl förmodligen det lagom till Sverige bara för att jag skrev så..)
Burger king mannen har vart här och levererat mat till mig och jag sitter här försöker koncentrera mig på att inte titta runt för mycket på misären i lägenheten.
Ska snart börja packa lite, städning är det inte på tal om, det får grabbarna sköta.

Än så länge är min sinnesställning behärskad, jag ser inte framemot till då jag inser vad som komma skall.
Imorgon ska jag träffa Louise för att ta avsked och krama ihjäl henne och på tisdag är det Linas tur.
Malin kommer också kommer över någon av dagarna för att säga hejdå och min Malin befinner ju sig som ni nu vet i Sverige och kommer inte tillbaka förrän jag har åkt.. :(
Diverse bekantskapsheter ska också klämmas in för ett hejdå i dagarna, men dom ovanstående är de viktigaste.

Jag satt och funderade för någon vecka sedan hur det kommer sig att jag inte lärt känna mer människor än vad jag har gjort, för jag är ju så översocial och har superlätt att träffa folk..
Men så slog det mig rätt omgående att det har jag ju O att skylla på.
Förvisso så menas väl inget negativt med det, för stunderna med honom har faktiskt vart dom finaste.. :)

ANYWAY, DET BLIR INGA RIKTIGA AVSKED JAG SKA TA!
MIG BLIR NI TAMEJFAN INTE AV MED I FÖRSTA TAGET ERA SPEKTAKEL!!
I'LL BE BAAAAACK! :)

Jaha, då befinner man sig i en jävligt grisig lägenhet i Istanbul då..
Åkte hem idag istället för igår, kändes bäst så.

Nu har jag två dagar kvar i Istanbul för att packa iordning vad jag ska ha med mig till Sverige, packar dock inte med mig allt.
Dels för att det inte får plats, och dels för att jag ska återvända - förr eller senare.
Tillbaka ska jag, frågan är bara när?
2 veckor? 1 månad? 2 månader? That's the question.
Jag måste till jobbet för att prata med min chef för att få klarhet i det..

Lördag och söndag har spenderats i Antalya, och aktiviteterna har vart äta, äta, äta och dricka té.
Vad annars i Turkiet?
Jag tror inte jag har smakat på så sjukt mycket nya och konstiga grejjer som jag gjorde under dessa tre månader.
Jag har ju bott i Turkiet förut, sommaren 2006 jobbade jag i Alanya från Maj till Augusti och jag kan lova att jag har inte på långa vägar ätit så mycket gott som jag har ätit denna gång.
Självfallet på grund av att jag har ätit med Onur som har tvingat mig att smaka på allt, och Meze hör ju till vanligheterna så där har vi svaret..
Det turkiska köket är fantastiskt, så länge man vågar prova den riktigt turkiska maten.
Skiten som erbjuds i turistorterna är totalt värdelös.
När man är van att välja och vraka i vad som erbjuds i Istanbul och sedan kommer till en turistrestaurang i Antalya/Alanya så blir man bara sur..
Deras menyer är en skam för Turkiet!
Det ska vara oändligt mycket meze, en köttig varmrätt eller gryta och en jä*la massa raki och frukt på det!
(Förvisso är jag inget stort fan att raki, jag är snarare den som blir helt tårögd om jag råkar ta för stor klunk..)

Planet till Istanbul gick klockan 21:00 och jag är inte direkt en människa som är bra på att ta avsked, även då att jag har tagit många..
Jag hade förberett mig mentalt hela dagen på att behålla lugnet när vi skulle kramas hejdå och det fungerade faktiskt..
Jag hade föreställt mig att jag skulle ligga och sparka och slå i golvet och störtböla med snoret rinnande över hela mig, men icke.
Jag var sten-cool, även om jag hade en klump i magen när jag vände ryggen till och gick mot gaten.
Det gäller bara att tänka 'vi ses snart igen!', för det ska vi göra! :)
Adem var så go och missade Galatasaray matchen för att komma och hämta mig på flygplatsen..
Tack! ;)

Malins vän Emre har vart så snäll och suttit hundvakt åt Alpaçino medan jag vart i dom södra delarna av Turkland och Malin i dom norra delarna av Europa, det vill säga Svea rike.
Jag hade inte förberedit dom på när jag skulle komma hem i och med att jag inte visste när, och sedan när biljetten var bokad så hade jag inget internet..
Och det ångrar jag djupt.
Lägenheten var inte stökig, för det låg inte saker utspridda överallt som en typiskt tjejlägenhet kan se ut.
Denna syn var desto värre..
Lägenheten var/är så grisig så det går inte att beskriva.
Fest har det garanterat vart här, och att Alpaçino inte är rumsren verkar dom inte ha märkt..
Kanske bara är tjejer som har öga för när en hundvalp kissar eller bajsar inne?
Stanken ska vi inte tala om. Köket ska vi inte tala om. Toaletten ska vi inte tala om.
Malin hade dessutom instrukterat honom i hur mycket och hur ofta Paço ska ha mat..
En stor skål fylld med hundmat stod framme, en skål med oliver och en med corn flakes...........
Först och främst så vet vi att hundar fortsätter äta även fast dom är mätta, och om då matskålen är proppfylld så blir man orolig..
Och ärligt talat så har faktiskt Paço blivit väldigt rund om magen och fiser ovanligt mycket..
Vad säger man?
Jag kan inte annat än att skratta åt det..
Gällande hundmaten så gjorde han ju faktiskt sitt bästa och jag vet hur svårt det är att stå emot den här lilla valpens tiggar-ögon.
Man smälter när han tittar på en och gnäller efter mat.
Hur som helst, jag ska inte klaga utan jag är tvärtom väldigt tacksam att han ställde upp och tog hand om Paço medan jag och Malin vart bortresta, det är guld värt!
Stort tack till Emre!

Sååå mycket planer, sååå lite action! Haha.
Min dag var planerad så som att jag skulle runt och ränna i Alanya och hälsa på folk.
I samma ögonblick när jag är klar här hemma så ber O mig att komma in till centrum för att äta lunch tillsammans med honom.

Det vart låååånglunch, sedan till en ny restaurang på låååångfika och sedan vidare till nästa restaurang på lååångmiddag..

Hann träffa noll vänner, och redan ikväll beger vi oss mot Antalya.
Jag har bestämt mig för att ta flyget hem till Istanbul imorgon för att ta farväl av folk och sedan bege mig mot Sverige..
Usch, får ont i magen när jag tänker på det.
Jag kommer sakna IHJÄL mig efter Onur.. :(

Jag har tänkt att ta flyget hem till Sverige ett X antal gånger men har ångrat mig för att jag inte klarar av att åka ifrån honom, men nu måste jag ta mig i kragen och styra upp mig själv samt besluta mig om framtiden.
Gulp..

Förmodligen så fungerar fortfarande inte internet i Antalya lägenheten, så jag skriver igen när jag är tillbaka i Istanbul.

Jag borde ha förstått att det var för bra för att vara sant, då när han faktiskt informerade mig om att vi skulle till Antalya.
Självklart trodde jag att vi skulle åka dit för att stanna i hans andra lägenhet, men icke.
Vi skulle bara dit över dagen/kvällen så jag slet med min packning helt i onödan och hann därför inte göra iordning mig då vi skulle dra, för att det var bråttom! Sate.

Vi är alltså i Alanya nu, O är iväg på något möte och jag krävde att få stanna hemma, så jag ska ut på vift i Alanya igen! ;)
More updates to come..

Hade förvisso inte så mycket till update rörande kvällen, men är hur som helst klar i en-timmes duschen!
VÄLBEHÖVLIGT! Karlarna har lugnat ner sig också..
O sitter för tillfället och försöker lära sig att spela poker.
Han ville att jag skulle sitta i knät och hjälpa till, men han lyssnade inte på mig och fortsatte förlora så jag gav upp.

Kvällen spenderades på en restaurang vid havet.
För första gången under våra nästan 3 månader tillsammans så informerade han faktiskt mig om vad komma skall!
Imorgon återvänder vi till Antalya! Där ser man..
Hade hoppats på att få spendera en till dag i Alanya för att hänga i gäng med bröderna K & T, men icke.
Jobbet kallar!

Tänkte snart bege mig till sängs, om vi inte hörs imorgon på grund av internet-brist i Antalya lägenheten så hörs vi så fort jag är tillbaka i Istanbul/Alanya/Grekland eller vart vi näst ska.

HJÄÄÄÄÄLP!!!

Jag sitter här i lugn och ro och dricker té samtidigt som jag spanar runt litet på internet.
Eren sitter bredvid och spanar på sin laptop och Onur sitter vid datorn och spanar på sitt..
Helt plötsligt sätter han på någon konstig islamsk musik, höjjer volymen och börjar klappa händerna i takt och Eren stämmer på en gång i, så där sitter dom och hopp-gungar i sina stolar och blir bara vildare och vildare, och ser sådär läskigt psykopat-glada ut samtidigt som dom fortsätter klappa i händerna och mumlar någon konstig vers som inte ens försigkommer i musiken?! HJÄÄÄÄLP!!!

Känns som om jag befinner mig i en situation när kannibalar har en offer-ritual och ska offra någon till Gud..
Förekommer sådant i Islam, någon som vet??

Jag draaaar!!
Flyr upp i duschen, och där tänker jag stå länge.
Återkommer senare när männen har lugnat ner sig och jag kan känna mig trygg igen.

Första dagen i Alanya halvt avklarad och jag har sprungit runt som en tok för att hitta folk jag känner, haha.
Herregud vilken annan bild av Alanya man får se under vinter-halvåret!
Gatorna är helt döda!
Det är verkligen som en spökstad och jag som kan Alanya utantill och innantill kände mig helt vilsen.
Jag vaknade upp ganska sent, O väckte mig och meddelade att han hade lite jobb att göra så jag hade dagen för mig själv.. Perfekt, tid för att träffa vänner!

Gick ner till vardagsrummet och fann till min bestörtning att någon hade roffat åt sig mina cigg!
PANIK, och jag förstod att Eren var den skyldiga..
Det var bara att stressa iordning sig så jag kunde ta mig till närmaste supermarket..
Åt en supergod frukost/lunch i solen på Veli's restaurang och begav mig senare till Damlataş för att hälsa på Kubilay och Tuncay.
Drack mängder med té och pratade skit..
Det bokstavligen talat svärmade flugor omkring mig och Kubilay skämtade om att jag inte hade duschat idag..
HAHA tänkte jag, var rätt du har, men sa inget..
Fick sedan skjuts hem av Tuncay när solen gick ner och kylan började tränga sig på, så här sitter jag nu och öser musik och väntar på att min karl ska komma hem.
Kanske bör ta en dusch innan han anländer? ;)

Det var min dag hittils, vad har ni andra gjort?

Hej alla, förlåt för att jag har vart dålig på att uppdatera..
Jag har kind of vart på resande fot dom senaste dagarna.

I fredags hann jag ju med en update, och sedan dess har jag vart sida vid sida med mitt hjärta. :)
Vi befinner oss i skrivande stund i hans hus i Alanya.

För att dra en kort uppdatering, det var ju utgång i fredags och kvällen var trevlig.
Lördagen var inte så aktiv, vi sov länge och begav oss senare till Istinya Park för att äta på en fiskrestaurang tillsammans med Emre och Pelin, därefter drog vi en fika och lite tjejsnack medan O och E sprang i affärer..
Snacka om könsbyte, vad jag vet så är det normalt sett tjejerna som springer i affärer medans killarna sitter och pratar..?

På söndagen så fick jag från ingenstans veta att klockan tio går vårt plan till Antalya.. Eeh, jaha ok?
Vi åkte förbi O's bror på middag med alla syskon och deras respektive och därefter skjutsades jag hem så jag fick packa min väska lite fort..

Sa hastigt hejdå till Malin och Paço, lyckligt ovetande om att det kanske bli sista gången jag ser Malin! :((
I och med att jag inte riktigt vet hur min framtid ser ut för tillfället så vet jag inte riktigt när jag lämnar Istanbul och även om det blir tillfälligt eller permanent, och det jag inte hade en tanke på var att Malin också behöver lämna i och med att hon har vart här i 3 månader.
SÅ Malin min kära åker alltså till Sverige imorgon (läs torsdag) och blir borta i en hel vecka, och jag måste lämna landet den 26'e November..
Visar det sig att jag beslutar mig för att återvända till Sverige och stanna, så hann jag aldrig ta ett riktigt farväl av Malin..
Just nu lutar det förvisso åt andra hållet då O säger att vi ska åka till Grekland över helgen.
Vi får se, jag vet knappt aldrig vad som händer, jag är mest bara en svans som blir omkringsläpad, hoho..

Anyway, i Söndags natt anlände vi iallafall till Antalya och åkte till hans lägenhet där.
Där kan vi snacka utsikt, HEEEJ!
Att starta morgonen med ett glas juice och en cigg, sittande på den balkongen och glutta ut över havet i strålande solsken klagade jag inte på.. Det enda som vart lite jobbigt var väl isåfall värmen.. ;)

Idag åkte vi på utflykt till Kemer för att äta på en restaurang..
Hmm, det måste ha vart en väldigt speciell restuarang?
Gott var det iallfall! :)

Och som vanligt så har jag aldrig koll på läget när det kommer till denna karl, för när vi kommer hem så ber han mig packa ihop mina saker för då ska vi åka hit, till Alanya.. OKEEEEJ!
Kvällen har spenderats på en restaurang med utsikt över borgen och havet. :)
Ibland är livet bra härligt.
Men det är jag värd, för den föregående veckan var riiiktigt dålig.

Tja!

Idag har jag som vanligt haft en vin-ala-traditions-lunch med tjejerna (som alltid varierar, förutom LINA).
Jag kan dock erkänna att för min del vart det vin-frukost i och med att jag inte hade ätit något innan..
Anyway, det var som vanligt mycket trevligt och jag insåg verkligen idag hur mycket jag kommer sakna Lina och Louise, mina fina hjärtan! Jag tycker verkligen om att ha er i min vardag, ni kommer bli saknade..

Oscar och Ann-Louise anslöt efter ett tag till sällskapet, och senare kom även Onur och Eren.
Det bar efter ett tag vidare till Kanyon för middag och nu har jag en stunds egentid i form av dusch och uppfräschning för ikväll är det raj raj!!!!!!!!
Drog en snabb-dusch och en snabb-promenad med min älskade hundvalp och snart är det dags..
Vem vet, kanske sista fest-kvällen i Istanbul för den här vistelsen?

Förövrigt stod jag och blåste håret medan ciggen låg och glödde i askkoppen, (ja, vidrigt att röka inne, jag vet. MEN, vi har ingen balkong..) hur som helst så skulle jag testa och blåsa med hårfönen på ciggaretten för att se om den glödde fort som fan av någon anledning.. HEJSAN, aska överallt! Dumfan.

Nu vart det bråttom, ska befinna mig utanför Euro Plaza hotel NUUUU.
Måste 'springa' i mina högklackade.. Hörs! Bilder kommer senare..

Dagens aktiviteter ska vi också uppdatera er om och dom har sett ut som följande;

Skulle ha mött upp Oscar i Asien, men han hade ingen telefon och jag kunde inte bekräfta mötet i Kadiköy klockan 14:00 så jag valde att avvakta på det och mötte istället upp min raring Lina för fika, prat och shopping.
Och för att spinna vidare på föregående inlägg så shoppade jag absolut inte i den benämningen, utan jag kom hem en mössa och en halsduk rikare - välbehövligt i dessa tider då 20 plus och sol är ett minne blott.

Därefter mötte jag upp Oscar och Ann-Louise som kom till Taksim där jag befann mig, ytterliggare ett besök på Starbucks och en trevlig umgängesstund.
A-L har bott här i Istanbul under 6 månader i samband med studier så hon skulle springa iväg och träffa sin gamla sambo.
Under tiden gick jag och Oscar och solade, åt middag samt hem till mig för att hälsa på Paço.

Planen var att gå ut och ta en drink eller två senare på kvällskvisten men alla segade ur, inklusive jag så nu sitter jag här mätt och belåten med ett glas vin. Som förmodligen blir fler.
Det behövs idag..
Försöker tänka positivt, men livet känns fortfarande tungt trots taget beslut. Fy.

Okej mina vänner..
One decision made so far..

Jag ska lämna mitt fina, älskade, underbara Istanbul om två veckor... :'(

För att göra en lång historia kort, en historia som jag knappt ens har klarhet i själv..
En anledning är ju att jag måste lämna landet efter 3 månader, och jag har vart här i den perioden om två veckor.
Planen från början var att ta en endags-tripp till Grekland eller Bulgarien, och O pratade dessutom om att han ville ta en mini-weekend någonstans så det problemet hade löst sig..

Hur som helst så har jag vart lite för positiv gällande min ekonomi och kanske inte riktigt anpassat mig till studentlivet, och då pratar vi om att leva ekonomiskt försiktigt..
Så nu lever jag som tidigare sagt på pappas pengar i princip och det känns varken bra, vuxet eller ansvarsfullt.

Jag måste till min förtvivlan hem och styra upp detta.
Hur som helst så kommer nästa stora val då jag landar i Sverige..
Ska jag stanna i Sverige ett tag och jobba, jobba, jobba eller ska jag satsa fullt ut på kärleken och återvända till ett liv med honom i Alanya och jobba där?
Och riskera hela min ekonomiska trygghet och framtid?
Vi alla vet hur jobbsituationen ser ut idag i Sverige..
Det är det svåraste beslutet..
Vågar jag ta det stora steget och offra så mycket för kärleken?

Ena dagen så tänker jag på ena sättet, andra dagen tänker jag på ett annat sätt.
Kommer förhoppningsvis få klarhet i denna fråga väl i Sverige då jag har distans till allt detta och kan tänka klart.

Jag vet vad som är det klokaste och smartaste valet, men när det finns starka känslor med i bilden så blir det helt plötsligt ett enormt svårt val..
En vecka av ångest, stress och deppression tackar jag nu hejdå till.
Den smällen får jag ta om två veckor, nu ska jag njuta mina sista dagar i Istanbul.

Idag vart jag väckt av raraste Malin som hade ordnat frukost och gjort det myspys här hemma!
Så underbart att vakna till.. :)
Och självklart min tyska sång på repeat några gånger för att verkligen starta dagen på bästa möjliga sätt.
Sitter nyduschad och ska snart börja styra upp ett ansikte för att sedan bege mig mot Asien för att möta Oscar.

Gissa vad Malin gör just i denna stund?
Städar!! :D

En grej till innan jag ska stänga ner och möta John Blund.
Ni som läst Malin's blogg har väl inte missat att hon klagar på att jag tjatar ut låtar och är allmänt dryg i min musiksmak?
Well, ett undantag är den turkiska som även hon uppskattar lika mycket som jag..
Anyway, hon påstår att jag spelar kristen musik, detta då i form av Carola's julskiva 'Jul i Betlehem'.
Den tycker jag är supermysig och den får mig att tänka på back in the days med min mamma.
Men så är ju Malin muslim, så det är väl som kråk-tjatter i hennes öron..

Min poäng med detta är att nu när Malins familj vart här så lyckades henne tekniska bror Isak med att ställa in MTV på våran tv vilket är en 10 poängare!
Tyvärr så är det den tyska MTV'n då vi typ bara har tyska kanaler, men ibland så går det serier på engelska med enbart tysk text och dessutom så får vi ju se en hel del musikvideor.
Så idag när jag låg på soffan så kom det en tysk låt och jag sträckte mig på en gång mot fjärrkontrollen för att stänga av ljudet, men så hindrade jag mig..
Det lät fint? Inte tyskan alltså, men själva melodin..

Jahapp, I skrivande stund så har jag lyssnat på denna låt ca 45 gånger.

Och när jag lyssnar på tysk musik (vilket aldrig inträffat självvalt) så tänker jag på min söta och fina vän Anna Haegerstam som jag lärde känna på Malta och som hann bli både min sambo och en väldigt nära vän.
Hon bor kvar och lever loppan på den lilla ön tillsammans med sin rara pojkvän Victor.
Sänder en tanke och kram till dig min vän! :)

Här är låten i alla fall, ge den en chans och lyssna..
(Malin, förbered dig på några dagar av TYSK musik så kommer du nog knäböjja för att jag ska återgå till Carola.. Muahaha..)

Idag hade jag en väldigt fin start på dagen och det har jag M's mamsi att tacka för.
Klev upp ur sängen till ett dukat frukostbord med tända ljus - sååå mysigt!
Begav mig sedan till skolan, och självklart en sväng förbi Starbucks för att få i mig min dagliga ranson av kaffe, och dom hade satsat stort på att julpynta hela lokalen, till och med kaffemuggarna var i julmönster.
Hmm, i Turkiet och dessutom redan i början på November?
Tycker förvisso julpyntning är enormt mysig, men julen känns så enormt avlägsen här ändå..

Kom hem till lägenheten och upptäckte att nycklarna låg inne på köksbordet och inte i väskan där dom ska befinna sig, så jag vart sittande på trappan med min kebab i högsta hugg medan jag väntade på gänget som tack och lov befann sig väldigt nära.
Minglade lite här hemma, sedan gick jag och satte mig på Café Nero för lite plugg.
Hade glömt mitt ordlexikon så jag vart lite begränsad, men fick lite gjort i all fall.

Tog en rask promenad hem och kände med detsamma när jag kom innanför dörren att jag hade en hel del överskotts-energi samt på tok för mycket tankar att rensa.
Övervägde beslutet i några minuter, om jag vågade ge mig ut efter klockan 10 och motionera i vårt område..
Svar JA, sååå som jag saknar träningen!!
På med hörlurarna, joggingskorna och pepparsprayen i högsta hugg sedan stack jag ut och sprang i dugg-regnet!
Det var helt underbart och jag förstår inte att jag inte gjort det tidigare?
Hade förvisso astma-anfall, hjärtstopp och andningsnöd när jag kom hem, men det var det värt och nu ligger jag här nyduschad i sängen och känner mig superskön och avslappnad.

Har haft bra disskussioner med M's mamma medan hon vart här och speciellt ikväll.
Det har vart supermysigt att ha dom här, och mamsen hade gärna fått stanna i en vecka eller två till. :)
Du är verkligen go du!

Imorgon anländer Oscar med sällskap till Istanbul så jag ska möta upp dom vid två på asiatiska sidan och mingla.
Återigen, jag älskar mitt nya schema! :) Och min nya lärare är guld!

(inget beslut taget ännu.. huvudväääärk!!!)

Vi har en tjej från Ukraina i våran klass, och hon verkar inte helt klar i skallen.

Alla i klassen delas in i par på två och två och ska göra en uppgift tillsammans.
Ingen i klassen förstår..
Ukraina frågar eleven som hon vart ihop-parad med om hon förstår och det gör hon inte. Inte Ukraina heller, så hon räcker upp handen men ber läraren förklara för den andra eleven eftersom hon inte förstår?
Eeh?
Andra eleven "men hallå, du förstod ju inte heller??"..
Ukraina "jo jo, jag förstår"..

Fasst va?
Det kanske är den man ska börja köra..
"Ursäkta, förklarar du igen snälla, Malin fattade inte.."

Howdi!

Idag åt jag Turkiets, om inte världens största hamburgare!
Alla som känner mig vet att min mun går inte av för hackor, och då snackar vi storlek.
Men burgaren kom inte in, hur jag än försökte.. Den var kolosal!

Har spenderat dygnet med min kärlek, igår vart det lite festligheter i form av två flaskor whiskey.
Vi satt ett gäng och umgicks på Lucca i Bebek och begav oss senare vidare till en bar som spelade nostalgiska turkiska 70 tals hits, så det var en enormt trevlig stämning i lokalen.
Tror inte det fanns någon (förutom jag) som inte kunde alla låt-texterna utantill och det var inte många som satt eller stod still..

Jag klagar alltid på Malin att hon sover för länge, för mycket och för ofta men jag körde en copy-cat på henne idag..
12 timmar spenderades i sängen!
Förvisso var det halv-slummer dom sista tre timmarna, men ändå..
Och då kan jag även informera er om att jag nu är trött!
Trots att jag bara vart uppe och pysslat i 6 timmar.
Onur kommer snart och hämtar mig så då får jag fortsätta sova, mmmmm! :)

För er som undrar om jag har kommit fram till huruvida jag blir kvar tills December eller ej, kan jag meddela er om att jag fortfarande inte vet hur jag ska göra..
Svårt det här.
Ju mer jag är med han, desto kärare blir jag och desto svårare känns det att lämna.

Idag anlände äntligen Malins mamma och syskon!
Och gissa vad dom hade med sig? Tusen kilo svensk färskt karamellkungen lösgodis!!!
Kan det bli lyxigare? Det finns allt i påsarna, ALLT!!

Humörsvängningar som man har så sitter man här nu och är väääldigt nöjd med tillvaron. :)
Jag har spenderade dagen med Onur, och han är någon som alltid lyckats med att få mig att bli glad igen..
Hjärtat, jag är så upp över öronen kär i den karln!

Paço, jag och Adem var även hos veterinären idag.
Lilla pyret är helt frisk, och vaccinerades även samt fick något slags intyg.
Vi passade också på att köpa torrfoder anpassat till just hans ålder och ras.

För att slippa skriva så långt som "Malins mamma" så kortar jag ner det till mamma.
Mamma hur som helst bjöd oss på middag ikväll, mycket gott och mycket trevligt och nu sitter vi här hemma och svullar i godis..
Jag kommer nog inte resa mig från soffan än på ett tag.. *Raaaap*.

Min livsbekymmer i form av att bestämma hur framtiden kommer bli ligger fortfarande kvar, pappa hjälpte mig dock ekonomiskt så jag är trygg på den biten ett bra tag framöver - tack pappa!
Jag måste helt enkelt avgöra om jag vågar satsa 110% på mitt förhållande och ge upp allt i Sverige..
Vi åker eventuellt till Alanya på fredag, så vi får diskutera det då på lite semester..

Utöver ångesten så har jag åtminstonde haft en trevlig dag med min fina Malin!
Vi möttes upp och gick och åt lunch på The Beer house och njöt av det soliga och varma 20 plus vädret.
I linne satt vi och svettades på terassen medans Paço allmänt betedde sig som en clown och ville ha uppmärksamhet varenda sekund.
En bajskorv och några kisspölar på restaurang-terassen avverkades också.. Lite genant sådär.
Guray och hans medspelare anslöt sig senare till sällskapet och hjälpte mig med diverse livsbekymmer - tack!

Mötte därefter upp Tommi's vän Tamilla från Prag som var utsänd att ge mig en gåva.. Hur go är inte han då?

Därefter fikade jag tillsammans med Louise, som också för tillfället befinner sig i en svacka så vi satt tillsammans och beklagade oss och spydde galla på tillvaron.
Skönt att man kan göra det tillsammans, känns alltid så pessimistiskt att ensam sitta och vara negativ.

Nu sitter jag här, och det föregående blogginlägget beskrev mitt humör, har inget mer att tillägga.
Imorgon är det inte skola förrän 13:30 så jag ska dra ut en sväng med Malin & Guray samt company.

Okej, i en dagbok så ska man vara ärlig och inte måla upp en låtsasfasad.
Så jag ska vara ärlig och medge att tillvaron fortfarande känns skeptisk..
Jag har hamnat i någon svacka där jag tänker för mycket.
Vilket förvisso både är positivt och negativt.
Positivt i och med att det är viktigt att tänka på framtiden och vilket stort val man är på väg att ta, negativt i och med att jag målar upp skräckscenarior och blir paranoid.

Saken är den att jag behöver veta om jag ska ge upp allt i Sverige och flytta hit för honom, eller om jag ska vara ansvarsfull och hålla fast i det jag har i Sverige (jobb) och skynda långsamt..
Jag vet vad jag vill, men är det klokt av mig?
Det är ett stort steg och en enorm stor risk jag skulle ta..
Med tanke på hur jobb-situationen ser ut idag i hela världen så ska man vara tacksam att man har ett jobb, och speciellt om man har ett jobb där man verkligen trivs och dessutom är nöjd med lönen.
Men kärleken då?
Är inte den det viktigaste, när man verkligen har träffat något som man ser en seriös framtid ihop med?

Usch, jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu.
Och det värsta är att jag måste ta det beslut nu inom en väldigt snar framtid, och vi pratar några få dagar..
Jag har sådan tung ångest och jag känner verkligen att jag inte har vart mig själv dom senaste dagarna..
Jag njuter inte av tillvaron längre som jag normalt sett alltid gör, jag känner bara en enorm tyngd på mina axlar från att jag vaknar till att jag somnar.

GUD, ge mig sinnesro att fatta rätt beslut! Hjälp! :(

Okej min lördag har sett ut som följande, jävligt ointressant och extremt tråkig.

- Vaknade sent på extremt dåligt humör och med huvudvärk.
Källan till uppvaknandet var Paço som fann det roande att bita i min näsa samt mina öron.

- Gick ut på promenad samt köpte frukost till mig och Malin, folk vägrade låt oss vara.
Alla skulle på honom och klappa och ha sig.. Jag var inte alls på humör för det.

- Slösurfande framför datorn..

- Översvämning så det bara skrek om det.

- Slösurfande framför datorn..

- Gjorde mot min vilja iordning mig för att gå upp till grannen på fest. Spenderade 5 minuter i deras överfyllda lägenhet, sedan gick vi ner igen för Paço såg väldigt olycklig ut.

- Slösurfande framför datorn..

- Ut på promenad igen, då vi hittade en supertrevlig park samt nästan höll på att bli antastade av två turkar.
Men jag hade pepparsprayen i ett stadigt grepp..
Passade på att svänga förbi en supermarket och köpa godsaker.

- Slösurfande framför datorn..

- Dricker nu varm choklad och äter muffins och kinderchoklad SAMT SLÖSURFAR, snart är det läggdags.

SKIT-DAG! Usch, är glad att den är över.

Imorgon ska jag vara på superbra humör när jag vaknar, ta en lång dusch (jag har inte duschat idag. dels pga översvämningen, och lathet om ärligheten ska fram), äta frukost och dricka kaffe (som blir första gången hittills eftersom vi inte har haft kaffe hemma ännu), och därefter ta med mig Paço för att spendera dagen med Malin! :)
Därefter ska jag/vi möta upp Louise.

What's worth the prize is always worth the fight..

Är det verkligen så alla gånger?
Hur mycket ska man ta, och hur mycket ska man stå ut med?

Det finns en person i min tillvaro som lyckas med att halvt som halvt styra mitt humör, och det skrämmer mig.
Det är enormt frustrerande och jag vill inte att en människa ska ha den omedvetna kraften på mig.

Men hur gör man då för att inte påverkas?
När personen i fråga inte ens vet att den påverkar mig till den grad?
Självdiciplin? Tjena, lättare sagt än gjort.

Jag vill bara skrika, hoppa och slå!
Och på ett sätt så skulle jag vilja vara rak och tala om för den personen att så här ligger det till.
Men jag är för stolt..

What to do my dear friends, what to do?

Nu ska jag på fest utan att ha duschat.

Danskjäveln dundrade ner och sa att jag hade max 30 minuter på mig att uppenbara mig på festen några våningar upp, annars är det jag som bjuder på middag imorgon.. Fan.

Föresten, en tanke bara..
Igår när jag satt i taxin på väg hem från festen vid midnatt så satt jag med fönsterrutan öppen och njöt av brisen..
Kan man göra det i Sverige också vid den här årstiden?
Idag på dagen hade vi sol och 20 plus. Nice.

Då kan ni inte ens föreställa er vad jag och Malin har pysslat med dom senaste tre timmarna..
Från att sitta och sura och skriva blogg, till följande på 1 sekund..

Malin beslutar sig för att göra ett försök i duschen, trots problemen dom senaste dagarna.
Jag önskar henne lycka till och ber henne stänga dörren till köket då hon sätter på varmvattenberedaren i och med att den som sagt låter så in i helvette då den är på.
Det har alltså inte alltid vart så, utan det började i förrgår eller så.
Efter 5 minuter hörs det världens explosion!!!
På dörren till köket är den en glasruta och den täcks fort igen med vattenånga, och jag hör hur vatten sprutar inne i köket!
Okej, skiten har typ exploderat och vatten forsar från den!
PANIIIIK!!!
Jag ringer våran hyresvärd och skriker osammanhängande att han måste göra något!!
Lägenheten fylls i en snabb takt med mängder av vatten och vi springer runt för att lyfta upp alla föremål och sladdar från golvet, medans Paço hoppar runt och plaskar i vattnet..

Någon minut senare plingar det på dörren och städerskan med familj uppenbarar sig.
Vi har ju lovat att hon ska få komma förbi med sina ungar så dom kan se hunden, och jag tror att hon ångrade sitt val av tidpunkt djupt för det var bara till att sätta igång och arbeta.

Tre timmar och 28 stora vattenhinkar senare var det relativt torrt..
Den här gången körde vi på som vanligt med trasor, handdukar, en mopp samt kastruller.
Senast då vi hade en liten översvämning LADE hon sig ner för att låta sin kläder suga upp vattnet..
Det var den gången då avloppet svämmade över och Malin vadade runt här hemma i bajs..
Vet inte, men vår städerska kanske har något fetish för avföring, för denna gång då vattnet var 'rent' lade hon sig icke ner..

Jag bad precis en bön till Gud och tackade för att detta inträffade nu och inte klockan 3 på natten. Tack!

Tro inte att jag är på bra humör bara för att jag bloggar, detta gör jag i brist på annat att göra! Fan!
Igår var jag ju på vinlunch med Lina, förvisso utan lunch då den redan hade intagits tidigare.
Lina, jag tycker verkligen om dig! Du är supergo och jag tycker om våra konversationer!
Paço följde självklart med, och skötte sig jättefint!
Han låg mestadels och sov i mitt knä :)
Men gud vad folk blir galna när man kommer med honom, man får i princip stanna var femte meter för att folk vill titta, klappa och ta kort.. Jeeez, låt oss va!
Efter 'lunchen' gick vi upp till Lina för att låta hennes och Aras hund Coffee (stavas han så?) hälsa på Paço.
Det första han gjorde var att pissa ner deras matta. Snyggt gjort!
Ett glas rödvin senare bestämdes det att jag skulle följa med dom på avskedsfest samma kväll, så jag och Paço hoppade in i en taxi för att åka hem och svida om.

Vilken lägenhet vi hamnade i! Supersnygg verkligen, och kanonfin utsikt.
Trevligt folk, men tyvärr så drabbades jag av huvudvärk så jag vart nog inte kvar längre än två timmar.

Något som gör mig jävligt förbannad är den här jävla lägenheten till och från!
Internet har strulat i 2-3 veckor vilket tack och lov är åtgärdat nu, men då dyker självklart ett annat problem upp istället..
Varmvattnet och temperaturen inne i lägenheten!
Något är fel alltså..
Varmvattenberedaren låter som en hundfarm med ledsna hundar, höööögt!
Och varmvattnet kommer och går som det vill.
Igår när jag skulle duscha vart jag skollad av kokhet rykande vatten!

Jahapp, igår skrev jag inte i bloggen på grund av att jag kom hem efter en vinlunch med Lina och ansåg det inte passande att sätta sig ner och börja skriva då.
Man ska aldrig dela med sig av sina tankar då man är på snöret.. ;)
Dessutom skulle vi på avskedskalas för en turkisk vän till Linas kille Aras, så det vart lite stressigt.
Och nu tänker jag inte skriva för att jag är sur och grinig, så då låter jag bara allmänt pessimistisk och negativ, vilket jag inte i vanliga fall inte är.

Så jag tackar av och hoppas på att humöret kommer tillbaka inom kort.

Idag hittade vi efter en hel del sökande ett rätt stor djuraffär!
Dagens fynd vart leksaker i form av plingande bollar som förmodligen kommer driva både M&M till vansinne.
Ett hundben i storlek mini, som uppskattas enormt..
Halsband och koppel med Burberry mönster, haha!
Samt kvällens bästa...
Varje gång vi går ut så börjar Paço frysa väldigt snabbt, men det problemet är nu löst..

Ok, jag ser ljuset igen!
Kikade in på Linas blogg och såg till min förtjusning denna bild..
Wow, det finns en gud!

Ok, första natten med Paço avklarad..
Igår strax innan läggdags så kom Rabies-Lisa tillbaka!
Väldigt glad över att se oss och väldigt hungrig..
Och man har ju inte hjärta att neka henne det, så det var bara till att duka upp till fest igen..
MEN, Paço och R-L vart dock inte goda vänner.
Så när vi väl skulle hoppa i sängs så insåg vi att vi måste sära dom åt, så Malin stängde in sig i sitt rum med Paço sovande i sin hundsäng (som inte dög under natten), och jag sov med öppen dörr tillsammans med R-L.
In my opinion (bence på turkiska) så flöt natten på kanon!
När jag sedan kom in till Malins rum för att väcka den övriga familjen så såg jag att hennes natt inte vart lika ljuv som min.. Bajs och kiss i hela rummet!
Och en extremt busig Paço!
Det var bara till att svida om från morgonrock till kläder och ge sig ut på promenad med det samma.

Vad har vi då lärt oss av denna promenad?
Jo, Paço tycker om att jaga äldre damer i långa kjolar och slöja..
Han har ingen som helst koll på att han äger ett huvud, för han slår ständigt i huvudet vad han än gör.
Det är förmodligen därför han är som han är, no offense men han är faktiskt inte vidare smart..
Han har dessutom fått en vän!
Vi har en granne på gatan som äger en golden retriver som springer lös häromkring och är vän med alla, vi är inte riktigt säkra på vad dennes namn är men det låter som om dom ropar pommes-frites..
Anyway, Paço är extremt kaxig både när det kommer till hundar som är 10 gånger så stor som honom samt katter med sina vassa klor..
Och det var inget undantag när vi mötte Pommesfrites!
P-F uppskattade det, och jag är övertygad om att dom kan bli goda vänner en vacker dag.. :)

Igår åt jag får-lever!
Jag är innerligt tacksam att Onur berättade för mig vad det var jag stoppade i mig efter jag hade ätit upp..
Jag hade förvisso kvar mat i munnen då dom berättade och jag kan lova att tuggan växte i munnen.
Vi var och hälsa på Ozan i ett köpcenter som enbart hade outlet butiker på alla kända märken..
Det är tydligen Europas största outlet..
Tror ni man var i paradiset eller? Tänk er minst 50% på ALLT!
Allt från Mango, Zara, Miss Selfridge, Topshop, Benetton, Lacoste, Diesel till Gucci, Prada, Louis Vuitton, Chanel, Christian Dior, Burberry and yes you name it.. ALLT fanns!
Senare på kvällen var vi förbi Longtable och tog en drink.

Sköööönt med så mycket fritid nu när man bara har skola 3 dagar i veckan! :)

Ajuste, han pissade ner hela mitt knä på vägen hem i bilen..
Men både jag och Malin är uppvuxna med hundar, så vi ska nog lyckas få honom rumsren :)

Update 1; Och kissade precis i soffan..

Update 2; Och bajsade i Malins rum..

Okej, för att först och främst varna alla känsliga läsare..
Jag vet att vi hittills har haft två 'husdjur', men att dessa katter föredragit livet på gatan istället för i våran hästlägenhet, men nu däremot, nu har vi ett riktigt husdjur!
Och återigen, vi vet vilket ansvar det krävs men beslutet är noga övervägt och vi är två (tre) om detta.

Minns ni inlägget "Malin; "Aj aj aj, jag har en klo i röven!" Från den 13 oktober?
Då träffade jag på en liten krabat i form av en svart fransk bulldog som var några veckor gammal.
Jag tyckte så synd om den hunden när vi lämnade för hans liv bestod av en pappkartong och att ibland bli upplyft att någon gäst för en liten stund..
Nu är han min! :) :)
Eller min och Onurs. Och allt mitt är Malins, så det är min, Malin och Onurs!
Det vore ju dumt att skaffa hund, bara jag och Malin i och med att vi ännu inte är lokalbefolkning i den bemärkelsen.
Därför är det ju himla bra att ha en turk med i bilden, och där kom Onur väl till behövs, hehe.
Alpaçino heter han, men vi kallar honom Paço (patsho) kort och gott.. :)
Han är cirka 8 veckor gammal och på fredag klockan 13:00 har jag tid hos veterinären för vaccinering och allmän hälsokontroll.

Vi tog en liten promenad med honom nu på kvällkvisten, och eftersom vi ännu inte hunnit införskaffa vissa nödvändigheter så vart det ett koppel i form av en chock-rosa tvättlina och mitt tränings-pannband runt hans lilla hals..
Om man inte har fått uppmärksamhet hittills, så kan ni bara tänka er vad vi fick när vi kom gående med en svart liten rulltantulltan i släptåg.
Eftersom han fortfarande är så liten så fick vi bära på honom en hel del, men det kommer väl med tiden.
Rätt bra också att han inte är i behov av så mycket motion i och med att den Europeiska sidan inte är exemplarisk när det kommer till att rasta hundar.
Tur då att Onur bor på den Asiatiska som är dröm för hundar med sina dussin parker och strandpromenader!

Ett sista inlägg innan Onur kommer och hämtar mig..
Jag firade ju som sagt ingen hallowen i och med att jag hade en hemma-helg med O, however Malin did...

Ok, jag känner orättvist påhoppad och kräver att få ge min version av händelsen!
Misstänker att många av er även sidledes följer Malins lögnaktiga blogg om mig..

Det här med att jag har peppar-sprayat Onur stämmer.
Men det var han som började!
Vi sitter hemma och äter frukost dagen efter diverese leksaker har inhandlats..
Han köpte en elpistol tillsammans med peppar-sprayen som han tyckte att jag skulle ha.
Jag hade berättat för honom om lite händelser som hade inträffat sedan jag och Malin flyttade hit, och Tarlabaşı är tydligen ett välkänt dåligt område men mycket skumma typer.
Man ska alltså helst inte vistas här omkring ensam om kvällarna som tjej.

However, efter att jag hade avslöjat det som vi hade råkat ut för (inget allvarligt pappa), så fick han halvt som halvt panik och ville bestämt att jag skulle vara 100% förberedd om något skulle hända igen, därför köpte han dessa saker (som förövrigt inte är olagligt här).

För att komma till poängen så satt vi i alla fall den där morgonen och han började leka med elpistolen och skämt-hota mig med den.
Klart man inte ska vara sämre själv, så jag drog upp min pepparspray med en James Bond rörelse och började vifta!
Vad jag inte visste var att denna pepparspray har en enorm kraft och styrka, så jag tryckte av ett litet sprut mot honom ovetande om följden av detta...
- Okej, hela lägenheten vart bokstavligen talat en gaskammare!
Den utrymdes snabbt och alla fönster öppnades på vid gavel trots kylan utanför..
Jag och Onurs bror (Gökhan)'s fästmö hängde ut genom fönstret och kippade efter luft och jag hörde Onur någonstans långt borta hosta som besatt..
I 20 minuter tror jag han höll på, och jag vart ärligt talat lite orolig att han skulle hosta ihjäl sig eller något men han dök upp i köket ett tag senare väldigt rödögd... HEHEHE.
Som sagt, mig bråkar man inte med!!!

* Han tyckte dock inte att min reaktion var så sund gällande elpistolen.
Han ansåg att det nog inte var så bra trots allt att jag använde mig av en sådan, så den lär reklameras.
Men döds-gasen fick jag behålla! Muahahah!

Haaaaaaallåååååå BOJJE! Heeeeey KAAY!

FY! Vädret är verkligen kaotiskt vidrigt nu!
Går inte direkt att skryta om flipflops och t-shirts längre..
Idag var det UGG's och halsduks väder..

Jag är helt okej med att hösten är på ingång (eller redan kommen) men jag föredrar att det är torrt!
Jag har inte kunnat använda mina nya stövlar än, just för att det regnar och jag inte har den blekaste om vad inpregnerings-medel heter på turkiska.. Någon?

Idag har jag spenderat hela dagen med Louise!
Lunch på Kitchenette sen gick vi förbi skolan för att betala kurs-avgiften och få schemat..
Själv har man lyxschema dom följande två månaderna och går bara i skolan TRE dagar i veckan!
Och dessutom sköna tider det vill säga 13:30-17:20..
Det positiva är att jag kan sova hos Onur varje dag om jag önskar det, men det negativa är att våran älskade fredagstradition är ett minne blott..
Fredags-vin-lunchen..
Vi har spånat lite på det där, antingen blir det att flytta den traditionen till en annan dag i veckan vilket känns väldigt o-frestande.
Eller att helt enkelt omvända fredags-lunchen till en middag..
Men det känns inte heller spännande..
Det är ju själva grejjen att sitta och lyxa till det med vin dagtid, och speciellt en fredag som är grejjen och vardagslyxen!
Well well, vi får se hur det blir med det där..
Traditionen ska hur som helst icke förintas!

Kvällen idag var kantad av plugg på Café Nero, och nu hemmavid och sitter och saknar Elina och Aaron!
Mina underbara små sötungar! Världens finaste barn, guuud vad det ska bli underbart att få se dom igen då jag kommer hem i slutet på December!
22 December har jag spikat med Annika, för då är det julbord och glöggmys med tjejerna på kartan!
Aaron hade tydligen frågat efter mig för någon dag sedan och sagt att han ville träffa mig.. Aaaaaw! <3

Efter att ha spenderat en helg helg igen på bortaplan så är det skönt att få komma hem en sväng och ta hand lite om sig själv.. Så för tillfället ser fröken Karlsson ut såhär;

Malin skrattar åt mig, men det är bara för att hon är för lat för att själv fixa och trixa med sig själv.

Föreeeeesten!

Vi fick finbesök i fredags, det var Rabies Lisa som kom förbi en sväng, ett dygn si sådär..
Jag tror alla vid det här laget har förstått att både jag och Malin är djurvänner.
Om vi har fönstret öppet och det kommer en katt in till oss så är vi absolut dom sista som skulle schasa ut den, nopé vi är alltid förberedda med kattmat så här dukas det upp till fest!

Jag tror hon hade en väldigt angenäm kväll, det lilla livet.
Då jag senare på kvällen åkte hem till Onur så visade det sig att R-Lisa spårlöst försvann dagen efter..
Jag har mina misstankar om vad Malin har sagt och gjort för att såra R-L till att ta till denna drastiska åtgärd, men det kommer för alltid vara ett mysterium då Malin aldrig skulle erkänna sitt brott..

I fredags så var det fredag! Fredag innebär vin-lunch!
Och denna gång slog vi på stort..
Både i sällskap och i antalet vinglas.
Louise mitt trogna hjärta och min halvt som halvt nyfunna Malin som jag verkligen har fattat tycke för!
Lina behöver jag inte ens nämna, för det är hon och jag som ÄR vin-lunch.
Regnet öste ner, vindarna var riktigt kyliga och det var verkligen en höstdag så det bara skrek om det.
Skandinaver som vi är så väljer vi självklart uteserveringen på Kichenette, tack och lov fanns både infravärme och filtar.

Det vart mååånga timmar av tjejprat om allt mellan himmel och jord, lunch och mängder av vin - i love it!
Vardagslyx helt enkelt, världens bästa tradition!

Vid sex-tiden tog jag och Malin en taxi hem till 'min Malin' som snällt satt hemma och väntade ;)
Tjejsnack i några timmar som resulterade i mitt känslosamma mils-långa inlägg i fredags, som jag förövrigt inte ångrar att jag postade öppet.

Jahapp, jag hade tänkt och berätta om en mindre angenäm händelse som inträffade i fredags men min kära sambo har redan förtellat det för omvärlden..

Hur som helst så har vi på senaste tiden terroriserats av ett gäng knappt byxmyndiga turkar som har funnit det kul och roande att knacka så hårt dom kan på vårat fönster för att antingen sedan springa iväg eller stå kvar och glo på oss och försöka kommunicera genom fönsterrutan (OCH TACK OCH LOV GALLRENA SOM SITTER FÖR FÖNSTERNA!).

Anyhow, i fredags så var dom små jävlarna här igen..
Knackade, knackade och knackade..
Jag med mitt humör tyckte att det räckte då dom knackade för 498759'e gången och visade könsorganet då jag drog undan gardinerna för att se efter vem det var, så jag stormade upp för att skälla ut dom.

Det jag inte hade märkt i min ilska var att jag hade byxorna uppknäppta, så snorungarna började skratta och pekade på mina byxor när jag vrålade och skrek istället för att bli rädda, och detta gjorde mig självfallet inte gladare..

Jag berättade om denna incident tför Onur, så nu har jag med hans hjälp rustat upp mig med en överaskning tills nästa gång dom stör oss..

Dom ska få smaka på pepparspray så som aldrig förr!!! MOAHAHAHAHA!!!!!